Hejdå Knölen

Nu ska väl Knölen vara ett minne blott. Steg upp i ottan, duschade och tvagade mig två gånger med Hibiscrub som jag även gjorde två gånger kvällen innan. Är mer rädd att detta ska ha förstört mitt naturliga immunförsvar än vad jag är för en eventuell infektion i ett sår. Men det är väl lika bra att lyda, så jag tog till och med av mig armbandsur, vigselring och mitt enda örhänge för att det inte skulle bli något tjafs om detta. Tog sedan bussen till Malmö, promenerade in på kliniken klockan åtta noll noll SHARP, fem över nio satt jag på bussen hem igen, en Knöl fattigare. Däremellan hade jag fått tvätta händerna ytterligare en gång med Hibiscrub, fått fingret bedövat tills det kändes som att det var fem gånger så stort (han injicerade 3 ml bedövningsvätska i fingret, det låter inte mycket men det finns heller inte mycket plats för den att ta vägen på = spänner som SATAN), ikläda mig skoskydd och en sån där pappersmössa, lägga mig på en brits, sticka in armen i nåt lakan med hål på och sedan har jag ingen aning om vad som hände på andra sidan detta lakan för det spändes upp som en vägg och fingret var lika bedövat som en sten, så för mitt vidkommande hade de kunnat såga av det utan att jag märkte något. 
Fast det gjorde de (nog) inte utan en kvart senare stod jag på gatan med fingret i ett mycket präktigt bandage. Som jag nu ska ha i två dagar och sedan räcker det med plåster. Stygnen ska tas om 10 dagar eller så, men det kunde de tänka sig att delegera till vårdcentralen och eventuellt kanske jag delegerar det till mig själv, vi får se.

Just nu känns det bra, men vi får väl se hur kaxig jag är när bedövningen släpper. Hajhaj.