Den som lever på lånade pengar, lever på lånad tid.
Året är 2002. Stockholm håller på att återhämta sig efter 90-talets IT-krasch och ekonomin ser ljusare ut. På krogen träffar Mikael Lotta och strax påbörjar de sin gemensamma bostadskarriär. De följande åren flyttar de från lägenhet till lägenhet, allteftersom lånen ökar. Inga moln finns på den klarblå bostadshimlen, och Mikael börjar spekulera i nybyggda lägenheter som en säker investering.
Men när bostadspriserna dalar blir Mikaels fall hårt och brutalt. På samhällets botten är det ingen som lyssnar, så när Mikael snappar upp ett rykte om att någon i hans närhet hotas, får han inget gehör. Ensam och desperat skaffar han en pistol och sätter sin egen plan i verket. Snart har han dragits in i en våldsspiral som blir allt svårare att stoppa.
Året är 2002. Stockholm håller på att återhämta sig efter 90-talets IT-krasch och ekonomin ser ljusare ut. På krogen träffar Mikael Lotta och strax påbörjar de sin gemensamma bostadskarriär. De följande åren flyttar de från lägenhet till lägenhet, allteftersom lånen ökar. Inga moln finns på den klarblå bostadshimlen, och Mikael börjar spekulera i nybyggda lägenheter som en säker investering.
Men när bostadspriserna dalar blir Mikaels fall hårt och brutalt. På samhällets botten är det ingen som lyssnar, så när Mikael snappar upp ett rykte om att någon i hans närhet hotas, får han inget gehör. Ensam och desperat skaffar han en pistol och sätter sin egen plan i verket. Snart har han dragits in i en våldsspiral som blir allt svårare att stoppa.
Jag tyckte det här var en rätt okej bok. Stör mig dock på uttrycket "sociala orättvisor" för jag har liiiite svårt att tycka synd om folk som spekulerar i bostäder, lever lyxliv och sprätter runt med lånade pengar när bostadsmarknaden sedan stagnerar och lånen ska betalas tillbaka och de lipar över spillda årgångsviner. Det är inte social orättvisa enligt mig, bara hybris och dumheter. Om än intressant att läsa om, men det blir ju svårt att känna någon sympati för karaktärer som inte har mer vett än en gråsparv.
Stör mig också lite på det lite utstuderade placerandet av tidsmarkörer, känns lite konstlat att någon inte bara kan "ta upp sin telefon" utan istället ska "ta upp sin Nokia 3510" när det ändå framgår av kapitelrubriken vilket årtal det är. Känns också rätt onödigt detaljerat, tror inte att det tillför jättemycket till berättelsen att få veta exakt vilken nyans (mörkt beige, på gränsen till brun) polisens luvtröja hade, tror också jag överlever många år utan att veta exakt hur displayen på en Tesla ser ut och exakt var laddsladden är placerad. Och liknande. Tycker också slutet blev lite onödigt Falling Down-aktigt (polis jagar man i stulen bil på väg till frånskilda hustrun för han Ska. Träffa. Sina. Döttrar. Till. Varje. Pris). Men ändå helt okej och med bra tempo i berättelsen. Den här boken får tre små rum och kök av fem möjliga.
Stör mig också lite på det lite utstuderade placerandet av tidsmarkörer, känns lite konstlat att någon inte bara kan "ta upp sin telefon" utan istället ska "ta upp sin Nokia 3510" när det ändå framgår av kapitelrubriken vilket årtal det är. Känns också rätt onödigt detaljerat, tror inte att det tillför jättemycket till berättelsen att få veta exakt vilken nyans (mörkt beige, på gränsen till brun) polisens luvtröja hade, tror också jag överlever många år utan att veta exakt hur displayen på en Tesla ser ut och exakt var laddsladden är placerad. Och liknande. Tycker också slutet blev lite onödigt Falling Down-aktigt (polis jagar man i stulen bil på väg till frånskilda hustrun för han Ska. Träffa. Sina. Döttrar. Till. Varje. Pris). Men ändå helt okej och med bra tempo i berättelsen. Den här boken får tre små rum och kök av fem möjliga.
Jag håller med helt och hållet. Det var svårt att gilla huvudpersonen och hans psykos kändes inte trovärdig direkt. Men tempot var ett plus och den var absolut tillräckligt underhållande för att jag skulle läsa ut den på en helg.
SvaraRaderaDDT
Det där resonemanget att hon oemotsagd skulle få enskild vårdnad om barnen i princip bara för att han varit "frånvarande" kändes ju inte heller direkt förankrat i verkligheten. Om det inte också var en del av hans vanföreställningar då, men det framgick ju i så fall inte.
Radera