Till stallet istället, v48 2019, pt2

Jaha, i fredags skulle jag ju rida igen i den såkallade herrgruppen. Tänkte att herrar rider nog inte ponny så jag föreställde mig att jag skulle få rida Pojken. Men NÄHÄ, när jag kom till stallet så stod det att jag skulle ha Tösen. Tösen är en förhållandevis ny häst i stallet, tror hon kom sent i våras men började inte gå med på lektioner förrän nu i höst. Hon brukar gå med i vår grupp och jag tror de flesta gillar henne. Men det behöver ju inte betyda att JAG gillar henne, tänkte jag, förändringsobenägen som jag är i det avseendet. Men det var ju bara att gilla läget. Kändes väl ändå okej ända tills karlarna kom och började prata om att de skulle hoppa. DEN SÅG JAG INTE KOMMA. För det har hela tiden pratats om att man absolut inte får avboka en vanlig lektion och rida igen den när det är hoppning, för tydligen har det funnits folk som är hoppfrälsta som lite satt detta i system innan. Nu tillhör ju jag verkligen inte kategorin hoppfrälsta så det har ju ingenting med mig att göra, men jag var ju å andra sidan bergsäker på att inte heller bli placerad på en hopplektion. Men antingen hade Karin fått hjärnsläpp, eller så vill hon försöka putta mig ur komfortzonen för att jag ska utvecklas lite. Jaha. GULP. Pratade med en av herrarna innan, han var väldigt sympatisk och väldigt nybörjare så jag tänkte att det kanske inte skulle bli så mycket hoppning värd namnet utan kanske mer markarbete med bommar och sånt? Sen kom en av de andra herrarna och stod i stallgången och skröt över hur mycket han hade ridit förr och gav "stalltips" (höhöhö) till de andra hur de skulle tänka i hoppningen ("sitt i sadeln, låt hästen göra jobbet" sa han ungefär 20 gånger) och gav på det hela taget intryck av att veta exakt allt om hästar i allmänhet och hoppning i synnerhet. Sen började lektionen och så kunde han inte ens fånga högerstigbygeln med foten efter att han hade suttit upp. EH? Ja, sen hade jag inte tid med honom mer för då började lektionen och jag skulle börja känna in mig på Tösen. 
Hon var ändå en rätt mysig häst att rida. Hon var inte jättestor, kanske 1.60? men rörde sig mjukt och nätt, inte som till exempel Älgen som inte heller är stor man som älgar iväg med sjumilakliv, känns det som i alla fall. Men Tösen var av en annan typ. Krävde rätt mycket drivning och munnen var besvärlig, så jag tyckte väl inte att jag fick till någon superbra samspel när vi red fram. Hopplektionen var verkligen en hopplektion och vi skulle dessutom hoppa bana. BLÄÄÄÄÄH.  Men det gick ändå oväntat bra. Nu var ju hindren verkligen inte höga, men hon hoppade snällt och var rätt så lätt att följa i sprången. Till skillnad mot Pojken där man aldrig kan vara säker på när eller hur han hoppar av och det kan sluta ungefär hur som helst. Däremot var Tösen rätt svår att styra och nån gång slank hon ut vid sidan av ett hinder när det kom ur sväng och jag uppenbarligen inte klarade av att rama in henne ordentligt. För rätt så vinglig var hon överlag, även i framridningen. Nu skulle man ju kunna tro att jag var van att rida vingliga hästar, men hon var vinglig på ett annat sätt än Pojken och Köttbullen.
Tyckte dock ändå att banan gick riktigt bra, fast då fick jag ta ner henne till trav ibland för att kunna få henne rak (och även lite p g a mesig, är ej van att galoppera FORT mellan hinder för med Pojken är problemen lite det omvända eftersom han bryter av till trav så fort tillfälle ges och man får driva som en dåre för att hålla igång honom en hel bana).

Kollade sen när veta-bäst-herren hoppade. Ja, man kan väl säga så här:  han var i alla fall inte mesig, utan satte full fart och gasade runt vår lilla bana med kanske 8 språng med någonting som i det närmaste kan beskrivas som dödsförakt. Runt kom han utan missöden, men speciellt snyggt var det inte utan han hängde och slängde som en annan Krakel Spektakel. Påstår ej att jag rider snyggt eller bra, men jag står i alla fall inte och skryter i stallgången som om jag vore Peder Fredricsson 2. Fattar inte var vissa (män) får allt sitt självförtroende ifrån? Den sympatiske herren jag pratade med medan vi gjorde iordning hästarna sa någonting om att "du ser ut att vara rutinerad" och mitt svar blev då omedelbart  "njääääe, det vet jag väl inte om jag skulle säga att jag är", för det vet man ju att så fort man antyder att man är det minsta lilla bra på något så är det upp som en sol och ner som en pannkaka innan man hinner blinka och den förnedringen kan man ju vara utan.

Men ja, jag kan nog tänka mig att ha Tösen som ett komplement till Pojken. Känns ju bra att kunna ha någon annan än Älgen och Hästen att variera sig mellan. Söt är hon också, eller hur?