fredag 20 december 2019

Bloggutmaning 20 december: Det här var 2015!

Jamen jösses vad det ska tänkas tillbaka på svunna tider. 2015, vad hände då? Minns det som ett riktigt rövår som framför allt överskuggades av Den Stora Jobbkrisen, som kulminerade under detta år. Ekonomin (koncernens) var körd i botten, även om vi som enskilt bolag gjorde ett bra resultat så sögs det in i ett svart hål av skulder och felplaceringar och man fick knappt lov att köpa så mycket som ett suddgummi utan att be om lov. Och det gick rykten om än det ena och än det andra, men man fick aldrig veta något för på den tiden var vi börsnoterade och då hette det att man fick inte ge information till någon innan aktieägarna hade fått den informationen. Vet inte om det är sant eller om det bara var något de körde med för att slippa erkänna att läget var utom kontroll. Aktien sjönk som en gråsten och jag köpte 1000 aktier i vredesmod, men jag fick inte mer information för det. Tradigt som fan var det i alla fall, alla var deppiga. Sökte ett annat jobb, blev kallad till intervju och det stod mellan mig och en till, men sedan slutade det med att hen som skulle sluta trots allt inte skulle sluta, så det fanns ingen ledig tjänst när allt kom omkring. Började plugga på distans istället, pedagogik och nånting mer, samtidigt som jag stretade vidare på jobbet. En som hade delar av mina nuvarande ansvarsområden blev uppsagd, jag pratade med min dåvarande chef och sa att jag gärna tog över dessa ansvarsområden men nähä, det ansvaret skulle chefens guldkalv ha (chefens guldkalv visade sig sedan inte vara rätt person för detta, och då skyfflades det om lite i organisationsschemat så att de hamnade på mig, men det var inte förrän 2016).
Under sommaren blev vi uppköpta av ett riskkapitalbolag som såg potentialen och började pumpa in pengar i företaget. På hösten började det ryktas om att företaget skulle delas, och det gjorde det så småningom och en mindre lönsam del såldes av. Sedan vände det, men det tog en djävla tid och det var mycket hysch-hysch och antydningar i stil med "jag vet något, men får inte säga" när man försökte luska ut vad som var på gång. Så himla tröttsamt och frustrerande.   

Min man, som de senaste åren blivit uppsagd, varit arbetslös, fått tillbaks sitt gamla jobb fast på vikariat som förlängdes typ vecka för vecka, fått ett annat jobb på en ny firma, blivit uppsagd igen (p g a att den firman gick i konkurs), varit arbetslös, fått tillbaks sitt första jobb igen (som han hatade) och som inte haft det för kul, började plugga till elektriker. Först sökte han en utbildning som blev inställd för att det inte fanns några lärare. Sedan kom han in på elektrikerutbildningen och då fick han först inget studielån för den räknades som en gymnasieutbildning och han hade ju minsann en gymnasieutbildning redan. Aldrig trodde man väl att ett slutbetyg från social linje 1987 skulle ligga en i fatet, men man upphör aldrig att förvånas. Aja, det löste sig till slut efter lite pappersexercis, men det var inte precis klackarna i taket innan allt föll på plats med allting.

Mina barn hade drabbats av diverse problem, och även om mina barn är vuxna så blir det ju ändå kännbart i föräldrahjärtat. Det var en riktigt jobbig tid, främst första halvåret då det liksom var depp på jobbet, depp hemma och depp hos barnen. Så himla jobbigt att jag t o m ringde vårdcentralen och bad att få prata med en kurator. Har väl aldrig hänt vare sig förr eller senare, så nu fattar ni kanske att 2015 sög gammal älgballe. Denna kurator var helt värdelös, för det första för att hon hela tiden satt och gäspade medan jag berättade om mitt, inte bara en gång utan i princip hela tiden (så gör man väl ändå inte?) och kom med helt värdelösa förslag i stil med "byt jobb". JAMEN DÅ KAN VÄL JAG OCKSÅ VARA KURATOR OM DET ÄR SÅ DJÄVLA ENKELT? Gick dit kanske 3 gånger, sen ljög jag och sa att allting hade blivit jättebra och så gick jag aldrig dit igen. Blev sedan tipsad om att kommunen hade ett tala-ut-ställe som hette något i stil med Lönnen eller Björken eller liknande. Gick dit, men det var inte mycket bättre. Visserligen satt dom inte och gäspade, men deras metodik gick ut på att man skulle gradera olika avseenden av sitt mående på en skala och så mätte man med linjal. Och varje gång togs dessa avstånd fram och så skulle man se om det hade ökat eller minskat sedan sist. Och prestationsinriktad som man är så handlade det ju till sist (eller nu låter det ju som att jag gick där jättelänge, det var nog också bara cirka 3 gånger) bara om att det skulle se bättre ut. Ljög och sa att allt hade blivit jättebra och gick aldrig dit igen. Tror ej att psykologer och kuratorer och sånt är något för mig? 

2015 var också året då gubbhunden Boris fick status epilepticus och höll på att stryka med. Näe, 2015 var verkligen inget vidare år. Hände det något kul alls? Ja, vi betalade av det sista på hus- och studielånen. Blev skuldfria (åtminstone en kort stund, innan min man fick nådigt tillstånd att låna av CSN till sin elektrikerutbildning)! Det var härligt. Men i övrigt så hoppas jag att 2015 aldrig återuppstår. Fy.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar