Rapport från ett soffhörn

Idag skulle jag egentligen vara ledig, för det tyckte jag att jag behövde efter fyra dagar på resande fot. Men så fick jag en liten uppgift att lösa, den skulle väl ha tagit typ en kvart om jag hade varit på jobbet. Men nu var jag hemma och uppgiften krävde åtkomst till en databas som man måste vara inom jobbets fyra väggar för att kunna komma åt. Löste problemet ändå, men det tog betydligt längre tid än planerat så nu kan jag lika gärna fortsätta medan jag har ångan uppe.

Hur har jag då haft det under mina fyra dagar i Däääänmark? Jodå, tackar som frågar, jag överlevde. Det var till och med riktigt kul ibland, men samtidigt ansträngande. Är ju verkligen inte van vid att umgås med folk och vara artig och prata engelska från arla till särla. Sen är ju tanken att man också ska åstadkomma något, och det tar också på krafterna. Hatar ordet WORKSHOP, men jag antar att alternativet är "grupparbete" och det väcker ju inte några angenäma minnen till liv.
För att det inte skulle bli alltför tungt hade min chef gjort skojiga KAHOOT-quiz som han stack emellan med lite då och då. Jag hade aldrig hört talas om Kahoot innan, men det var riktigt skojigt. Det gick till så här: Alla laddade ner varsin app (Kahoot-appen dårå), sen fick man ansluta till det aktuella quiz:et med en kod. Sedan visades frågorna på en skärm (egentligen på min chefs dator som var kopplad till en stor skärm på väggen i konferenslokalen) och så fanns det fyra svarsalternativ som också visades på skärmen, och så skulle man trycka på rätt färg i appen inom 10 sekunder (tror jag det var). Jag brukar ju vara the queen of quiz, men här framstod jag som rätt medioker. För det första var frågorna inte av typen allmänbildande utan det kunde vara till exempel: "Vem av följande har jobbat längst på företaget?" eller "Hur många råvaruleverantörer har vi i hela koncernen?" och så fyra alternativ som var rätt snarlika. Det gällde inte bara att svara rätt utan också att vara snabb, för man fick poäng utifrån hastighet, och allting var ju på engelska och då måste jag först översätta i huvudet (och det går inte snabbt) och sedan tänka ut det rätta svaret och sedan klicka på rätt färg under tidspress. Maria Montazzami framstod som rapp och alert i jämförelse med mig just där och då. Men roligt var det ändå.

Sen kom den här hemliga teambuilding-aktiviteten som jag hade fasat för. När vi haft teambuilding-grejer innan har det nästan alltid varit antingen någon testosteronstinn aktivitet i stil med att kasta yxa och skjuta pilbåge eller någon tävling som innefattar ett visst mått av förnedring, typ (försöka) rida på mekaniska tjurar eller köra gocart och bli prejad av banan under allmänt jubel. Hatar sånt i allmänhet och i synnerhet i sällskap där jag inte känner mig bekväm från början. Nu var det ju dessutom danskar som hade skött planeringen, och alla vet ju att danskar är som vi fast värre. Kändes som att vad som helst skulle kunna hända. Vi baxades in i en buss, fick varsin starköl i näven och så bar det iväg under mycket tjo och tjim. Vi landade på en flådig restaurang som, visade det sig, någon vinnare av Masterchef Danmark, ägde och vår aktivitet var att vi skulle dela upp oss två och två och laga den där fyrarätters middagen som vi hade fått se i programmet tidigare. Den var så här:

SÆSON: EFTERÅR 

Aperitif 

Stegt kål i sæson med confiteret æggeblomme, hasselnødder og gammel knas

Hjemmebagt tartelet med svampe i veloute og sæsonens urter

Stegt gråand, glaseret skorzonerrod, rødbedesauce med røget marv og syltede løg 

Æble/pære kage med timian og pisket creme fraiche 

Nu tror jag inte själva Masterchef-vinnaren var på plats, men det var två kockar som visade och demonstrerade hur det hela skulle gå till och sedan fick man försöka efter bästa förmåga. Det var dessutom fri bar, så stämningen steg rätt så omedelbart till maxläge och lite till. Tyvärr (kanske) var den här visningen av hur det skulle gå till rätt så långrandig och omständlig och jag och min kollega fick ganska omedelbart FEELING (mycket tack vare den fria baren som bland annat erbjöd obegränsade mängder mousserande vin, livsfarligt för mig som dricker bubbel ungefär tre gånger så fort och mycket som alla andra) och kände oss som fria andar som tog ut de gastronomiska svängarna rejält och drog oss inte för att springa ut i den delen av Masterchefköket som man aldrig får se på tv och tjata till oss extra smör och mera grädde och få lov att använda deras specialugnar och andra grejer. Kan väl inte vi hjälpa att alla andra var så himla oföretagsamma? Vi tyckte att vi var helt outstanding och bäst i test, även om slutresultatet kanske inte direkt liknade förlagan. Men det var ju gott och det var ju huvudsaken. Och roligt hade vi. Tror inte jag har skrattat så mycket på år och dar.

Sen tillbaka till hotellet och där fortsatte äventyret i baren som om det inte fanns någon morgondag. Jag, som inte är uppe till tolvslaget ens på nyårsafton, tackade för mig vid 01.30, men det fanns dom som fortsatte efter det. Morgondagen var dock ytterst verklig och inte lika rolig. När klockan ringde 06.30 (det var samling 07.30) så hade jag redan legat vaken sedan 04.30 med ett helt kavalleri galopperade med stålskodda hovar mot insidan av pannbenet. LIDANDET! Blev ju ej roligare av att det var budgetgenomgång, men det var bara att bita ihop och ta sig igenom dagen.

Fick sedan lift med en kollega över bron, så jag slapp det meckiga med att ta först metro och sedan tåg över sundet för att sedan byta till nytt tåg eller eventuellt buss hem. Nu blev jag avsläppt på Malmö C och kunde bara sätta mig på tåget och påbörja hemfärden. Kom hem 16.15, satte väskorna, gick ut en sväng med hundarna i trädgården för att sedan sätta mig på bussen tillbaka till stan en halvtimme senare. Jenny och jag skulle nämligen gå och se Mia Skäringers show No More Fucks To Give på kvällen. Nu blev den dessvärre inställd p g a sjukdom, men både Jenny och jag kände att VI ställer väl inte in även om Mia gör det. Så vi gick och åt kinabuffé och delade en flaska vin och talade ut om hur förträffliga vi är. AH. Perfekt avslutning på veckan om ni frågar mig.

Nä, men nu ska jag väl jobba lite till. Göra skäl för lönen så att säga. Ikväll är jag bjuden på middag hos min syrra, sen får det fan i mig bli ASKES fram till jul eller nåt.