För kännedom: har stukat tummen. Eller nåt. Skulle resa mig någon gång i helgen, tappade balansen, tog emot mig med handen och tydligen tog tummetott hela smällen, för den är blå och svullen och gör O-N-T. Tänkte att det funkar nog att rida ändå och det gjorde det. Men allting annat var förfärligt jobbigt. Hade ingen aning om att man använder tummen till så himla många grejer, men det var problem med att öppna boxdörren, rykta, kratsa hovar, lyfta ner sadeln, lägga på sadeln, spänna sadelgjord, låsa upp kodhänglås, sätta på sporrar, justera stigläder, packa höpåsar, jamen i princip ALLT utom just att sitta på hästryggen.
Igår var det dessutom en lite deppig dag i stallet för dom hade fått avliva en häst som varit skadad länge och som inte gick att rädda, och som inte det hade varit nog med det så hade det varit inbrott. Man blir ju så djävla sur på sånt. Den här gången - för det är tyvärr inte första gången - hade det inte försvunnit speciellt mycket, men ändå. Lär er skilja på ditt och mitt, rövhattar.
Men i alla fall. Lektionen gick S-V-I-N-B-R-A. Sådär så man riktigt känner att nu ringer snart Bo Jenå och erbjuder mig en reservplats i landslaget. Vi red en övning där vi travade över bommar på volt, sedan var det två serier med travbommar med övergång till skritt mellan och sedan var det galoppbommar med relaterade avstånd. Allt gick SUPERBRA, och Pojken var så himla lösgjord och härlig och fin. Sen känner man ju till det där fenomenet med upp som en sol och ner som en pannkaka, men man kan ju få njuta för stunden i alla fall.
Mycket trav utan stigbyglar blev det, och idag har jag min cykla-till-jobbet-utmaning-dag. Ej helt lyckad kombination om ni frågar mig, men man får bita ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar