Nu är semestern slut på riktigt

Ja, igår var alltså sista semesterdagen. Lördag och söndag är man ju ledig ändå (om man som jag jobbar måndag till fredag), så de räknas inte. Men fyra veckors ledighet sjunger nu på sista versen. DEPPIGT. Fast på ett sätt skönt att komma tillbaks  till rutiner igen. Gillar ju rutiner. Och semestern har varit bra. Har nästan bara gjort sånt som jag gillat, d v s varit hemma, såsat omkring innanför tomtgränsen, pysslat i trädgården, pysslat med djuren, huggit ved, läst böcker, löst korsord, ätit god mat och sjuka mängder glass (operation kaloriåtstramning inleds på måndag morgon SHARP) samt druckit vin nästan varje kväll. Behöver ej mer än så för att vara genuint lycklig.

Vaktelhönan Snövit lade sig att ruva. I cirka fem dagar låg hon platt på ett gäng ägg och jag såg henne inte en enda gång lämna dom, fast jag antar att hon väl ha måste ha gått iväg någon liten sväng för att äta och dricka och sköta naturbehoven. Sedan tröttnade hon plötsligt och gick därifrån utan att så mycket som ägna äggen en blick. Okej? Det var väl lite obegripligt om ni frågar mig.

När jag la Australorpäggen i kläckaren så var det ju några som inte var befruktade. Dom plockade jag bort och slängde samtidigt in några vaktelägg, varav ett par kom från Snöboll, den enda hönan av kycklingarna som inköptes för att hålla Villanelle sällskap. Ett av dom visade sig vara befruktat (av Villanelle dårå), och AS WE SPEAK är det kläckning på gång. Igår kväll syntes en liten utbuktning på ägget, i morse var det ett litet hål och just nu är det kanske en halv centimeters öppning i skalet. Fort går det inte, men man kan se en liten näbb och höra små pip. Men är det inte lite sjukt? Villanelle är född dagen innan midsommarafton och Snöboll är en vecka äldre, och nu ska de bli föräldrar. Det andra ägget (lagt av någon av de andra hönorna, med Batman som pappa) har små sprickor i skalet, men inget hålslag än. Hoppas verkligen det blir en kyckling till så det inte blir samma visa som med Villanelle.

Gunde Svan och hans tre syskon lever och har hälsan. De är fortfarande svingulliga där de tultar omkring med sina stora blöjrumpor.

Här står de och vänder ryggen till publiken som några andra
rockstjärnor.

 

Längst till vänster: Alice Cooper, därefter två än så länge namnlösa.
Gunde Svan är längst till höger, men föredrar tydligen att visa röven.