Nazibruden: en sann historia

Har läst Nazibruden: en sann historia av Jessika Devert. Den handlar om detta:

Hon hade ett hakkors intatuerat på foten och en SS-soldat på benet. Tillsammans med sin pojkvän sjöng hon duetter om utrotning. Hon var en del av den innersta cirkeln i den svenska nynazistiska rörelsen.
I tre år levde Anna-Lena Joners Larsson tillsammans med en av Sveriges mest kända nazister. Erik var sångare i ett av Europas största vit makt-band och Anna-Lena blev deras turnéledare. Sakta men säkert drogs hon allt längre in i en isolerad värld fylld av hat och ilska. Under sina spelningar runt om i Europa och USA hyllades det nordiska blonda paret av såväl Ku Klux Klan som andra rasistiska organisationer. Tills allting en dag rämnade.
I Nazibruden berättar Anna-Lena för Jessika Devert om sitt liv. Om åren som nazist, om kärleken till Erik och om den svåra vägen ut ur rörelsen tillbaka till ett normalt liv.

Jag tyckte den här boken var SÅDÄR. Tycker ofta att resultatet av att någon ska skriva en bok om någon annans historia i bästa fall blir mediokert, och det här var inget undantag. Det känns ju också konstigt att någon först är fullblodsnazist och sen i samma sekund som hon får barn så förstår hon hur fel och dumt allt det här har varit. Jag fattar ju att det är mer komplicerat än så, men tycker inte att det framgår speciellt bra i boken. Sen kommer det plötsligt detaljer och information som inte nämnts tidigare, vilket gör att hela berättelsen blir lösryckt och osammanhängande. Stilen känns ansträngt redovisande, som en uppsats med titeln Mitt sommarlov. Den här boken får två små naziuniformer av fem möjliga.