tisdag 23 juli 2019

Villanelle goes Ville :(

Häromdagen dog Anita, en av de gamla vaktelhönorna. Eller så himla ålderstigen var hon ju inte, men vaktlar blir inte mer än 1½-2 år. Våra (gamla) är väl kanske 15 månader? så de är ju inte precis några ungdomar längre. Eller så var det något fel med henne. Har hittat skinnägg* rätt så ofta inne hos vaktlarna på sistone, inte varje dag men lite för ofta för att det ska kännas som att allt står rätt till. Inte för att Anita - om det nu var hennes ägg, det lär ju visa sig - visade något symptom (om hon nu var sjuk och inte bara gammal), men det gör ju sällan bytesdjur. I söndags morse så såg jag henne både äta och dricka och knata omkring med de andra, och på eftermiddagen låg hon stendöd i ett hörn av voljären. Sånt är livet.

Igår roade jag mig med att könsbestämma vaktelkycklingarna. Det gör man genom att klämma dom på kloaken (så om det var så djävla roligt vet jag ju inte precis), är det en (könsmogen) tupp så kommer det ut vitt skum, kommer det inget skum är det en höna (eller en icke könsmogen tupp, men eftersom minst en av dom har börjat gala så är de ju verkligen på gång att bli vuxna nu). De var inte extremt roade över att bli klämda i röven, och jag var inte extremt road av att upptäcka att velourtuppen Johnnys enda avkomma Villanelle var en tupp. Satfläsk. Har nu alltså fyra solklara tuppar, sen är det två som fortfarande är lite osäkra eftersom de valde att tömma tarmen samtidigt som jag klämde på dom, och det var lite svårt att se vad som var vad så att säga, men tyvärr misstänker jag tupp där med. Hittade EN höna - Snöboll. Henne sparar vi såklart, plus en av tupparna, som förhoppningsvis då kommer att vara lite mer fertil än velourtuppen Johnny Kass. Men det är nog en för liten flock för att ha två tuppar, och Villanelle Ville är ju släkt med de gamla, så han ryker. Det påstås visserligen att fåglar inte är lika känsliga för inavel som andra arter, men jag är inte särskilt sugen på att prova den teorin i verkligheten. Det hade ju kvittat om man bara hade varit ute efter äggen, men jag tänker ju att man ska hinna kläcka fram The Next Generation innan det här gamla gänget trillar av pinn. Aja, vi får väl se hur det går med den saken. Men en höna och (gissningsvis) sex tuppar, det är ingen vidare statistik. Det lär ju bli vakteltupp till middag framöver i alla fall.

Har i dagarna beställt befruktade ägg (av höns) som i skrivande stund är på väg till mig. Vi får se hur det går, det är ju Post Nord som är inblandade så det kan mycket väl bli äggröra istället för kycklingar, men med lite tur så ska det väl gå vägen. Sen får man väl även hoppas att tuppen i den flocken som äggen har samlats från är lite mindre timid än Johnny Kass och så att säga har gjort sitt jobb (som det brukar stå i annonser om tuppar som säljes eller bortskänkes till liv, "han är jättesnäll och gör sitt jobb"). De här kycklingarna är främst tänkta för att ätas upp, så nu hoppas jag på många tuppar. Kommer därför med största sannolikhet att få 100 % hönor.



* Ägg som det bara är en tunn hinna istället för skal på. Kan bero på massa saker, t ex kalkbrist, stress eller äggledarinflammation. Eller så bara blir det så ibland.  

2 kommentarer:

  1. Spännande att följa livet som vaktelfarmare. Det där med att skicka ägg med posten har jag läst om flera gånger. Hur länge klarar sig ägg utan höna eller äggkläckningsmaskin?
    Och vad gör man med fjädrarna efter slakt? Hur sopsorterar man sådant? Jag antar att grannarna ogillar att man låter dem spridas med vinden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har hört om folk som haft ägg i kylen i flera veckor, sedan lagt dom i kläckaren och fått kycklingar. Det är väl inte optimalt, men funkar tydligen. Naturen!
      När vi slaktade Lars så slängde jag fjädrarna (och huvudet och fötterna) i komposten. Den ligger i och för sig fortfarande och mognar så jag vet inte riktigt vad det har blivit av det, men jag läste att fjädrar innehåller mycket kväve så det ska väl inte vara negativt för slutresultatet i alla fall.

      Radera