Jag har en Samsungtelefon. Förr hade jag Nokia och sedan övergick jag till Samsung när det var dags att skaffa SMARTPHONE (cirka 9000 år efter alla andra). Har haft Samsung sedan dess och är nöjd med det, men så var det någon smarthuvud på IT som bestämde att alla skulle ha Iphone som jobbtelefon, så då fick jag en sån på halsen. Eftersom jag försöker måna om mitt privatliv har jag, till skillnad från många andra på mitt jobb, alltså en privat mobiltelefon och en jobbtelefon och aldrig skola dessa två mötas. Nu använder jag bara jobbtelefonen till att ringa och ibland för att kolla mail, så det är kanske anledningen till att jag tycker Iphone är så himla bakvänt och bökigt att använda jämfört med min Samsung som jag ju är van vid. Hade jag varit tvingad att lite mer i detalj sätta mig in i hur Iphonen funkade hade det väl gett sig så småningom, men nu är det en tröskel att ta sig över som jag då oftast kan ta genvägar runt.
Samma IT-smarthuvud bestämde också att det där med att "alla ska ha Iphone" gällde bara tjänstemän, så de kollektivanställda som har jobbtelefon får en Samsung istället. Det fick min kollega Carl. Carl har en Iphone privat, och har samma problem med Samsung som jag har med Iphone. Idag hände följande bisarra: Carl skulle sms:a mig en bild. Han visste inte hur man gjorde, så jag fick helt enkelt handgripligen ta över hans Samsung och visa hur man gjorde. Sedan skulle jag vidarebefordra sagda bild i ett mail. Då fick jag langa över min Iphone till honom och be honom visa. Svordomar utbyttes, hade vi kunnat hade vi även bytt telefoner men det tror jag aldrig IT hade gått med på. Men seriöst: känns verkligen inte särskilt effektivt det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar