Har läst Mamma sa att jag var sjuk av Julie Gregory, en bok som handlar om den rätt så märkliga sjukdomen Münchhausen By Proxy. "Hemskt vad den sjukdomen är populär nuförtiden", kommenterade min man och ja, den har nog blivit uppmärksammad i en och annan dramathriller. Den här boken är i alla fall based on a true story:
Julie Gregory överlevde Münchhausen by proxy, förmodligen den mest komplicerade och dödsbringande formen av barnmisshandel som är känd idag. Från sin tidiga barndom blev Julie Gregory regelbundet röntgad, opererad och medicinerad i en fåfäng kamp mot sjukdomar som skapades i hennes mors fantasi. Münchhausen by proxy (MBP) är världens hemligaste och farligaste form av barnmisshandel där vårdnadshavaren, oftast modern, uppfinner symtomen hos sitt barn därför att hon eftersträvar läkarnas uppmärksamhet.
Många MBP-barn dör men Julie inte bara överlevde, hon undkom sin mors dödsbringande galenskap och byggde upp en ny identitet som en levande, frisk ung kvinna.
Mamma sa att jag var sjuk är en originell, skrämmande, vacker och humoristisk berättelse om en familj som lever isolerad i en jättehusvagn, om deras vilda shoppingseanser, om vapenexercis i rädsla för omvärlden och om godtrogenhet hos medicinska och sociala befattningshavare. Den visar också de band av kärlek och terror som håller Julies familj samman, och även den kärlek som gör ett barn villigt att offra sig själv för sin mammas lycka.
Jag tycker den här boken var sådär. Lite rörig och osammanhängande och jag väntade hela tiden på någon slags uppgörelse som aldrig riktigt kom. Men det har väl med att göra att saker som på riktigt är based on a true story inte är så himla tillrättalagda och inte följer någon dramaturgisk kurva så som vi är vana vid att en fiktiv berättelse byggs upp. Jag håller med om att berättelsen var originell och skrämmande, men "vacker och humoristisk" vete fan om jag tycker den var. Språket var lite torrt och träigt och nu är jag väl en hemsk människa, men jag kände inte att jag blev speciellt berörd, det var som att det fanns en distans till allt (och det kanske är medvetet, vad vet jag). Den här boken får två läkarundersökningar av fem möjliga.
Jag brukar inte läsa boats eftersom jag tycker att verkligheten är sjukt överskattad. Men jag måste ändå rekommendera ”allt jag fått lära mig” av Tara Westover. En helt galen mormonfamilj med prepperambition som varken tror på läkare eller skolgång. Ändå lyckas en dotter doktorera i idéhistoria trots att hon inte börjar skolan förrän hon är sjutton. Fast mest imponerande är kanske att hon överlever. Jag blev helt tagen av den boken. Läs, tycker jag!
SvaraRaderaTackar för tipset, ska genast beställa den!
Radera