Ledigheten som inte blev som jag tänkt mig

Har varit ledig över nationaldagen, fyra dagar och oooh vad härligt det ska bli, tyckte jag. Oooh vad dumt av dig att tänka så, tyckte uppenbarligen Ödet och gav mig ett ryggskott i fredags morse. Reste mig från en stol och pang, där satt det. Så djävla ovärt. Om jag åtminstone hade kunnat säga att det var för att jag hade lyft 250 kilo eller nåt, men nä. Tydligen ska man inte ens kunna RESA SIG FRÅN EN DJÄVLA STOL längre.

Så att JODÅ, tackar som frågar. Nu hade det väl för allt i världen kunnat vara värre. Jag har väl ändå kunnat göra en hel del grejer, men allting man gör i kombination med smärta är ju mindre kul än om man hade kunnat göra samma saker utan smärta. Det är ju allmänt känt att man ska hålla igång när man har ont i ryggen, men helt ärligt tycker jag det bästa botemedlet är att ligga helt stilla, gärna på en värmedyna. Nu gick det inte ihop med mina övriga planer den här långhelgen, så jag och min rygg har rensat ogräs, grävt upp och planterat om en gammal sparrisplanta (vi har några som växer lite hipp som happ, den här stod mitt inne i en stor krusbärsbuske och man ser den inte förrän den blivit typ en meter hög och det man skördar då är rätt träigt och inte ens hönsen äter det så nu grävde jag upp den och planterade på det som ska bli mitt framtida sparrisland, hoppas den överlever), varit på brädgården och köpt virke, byggt ett staket tillsammans med min man, lagat mat, tränat viltspår med Tage, bakat bröd, planterat pipranka och klematis som jag hoppas ska växa dekorativt och dölja en funktionell men ful vattentank, åkt och hämtat kaniner. Med mera, antar jag.

Men i tanken låg jag i alla fall blickstilla.