GEL FTW

För att vara en person som lever på 2000-talet är jag en person som skriver väldigt mycket för hand. Det beror på att jag är den ständige sekreteraren i alla djävla sammanhang jag hamnar i. Jag kan inte stenografi, men en av mina superkrafter är att min hjärna kan mellanlagra saker som sägs under tiden som jag skriver ner sånt som sades för en stund sedan, och sedan fortsätter en del av hjärnan att jobba med att plocka fram det ur minnet och skriva ner det medan en annan del av hjärnan börjar mellanlagra ny information. Ja, ni fattar kanske varför det alltid är jag som blir vald att föra protokoll? Och blir jag inte det så utser jag mig själv eftersom jag inte står ut med andras TAFATTA djävla protokollskrivande.

 Miss Moneypenny, James Bonds sekreterare.
Could have been me.

Ja, men när man är den personen är det ju också superviktigt att ha bra pennor. Och då menar jag inte bra pennor sådär i största allmänhet, utan BRA pennor. Jag pratar alltså bläckpennor nu, blyerts är för mesar. Bläckpennor som ligger bra i handen och glider lätt över pappret och där bläcket matas ut i en jämn ström och som ger en tunn fin linje, sånt gör mig genuint glad i själen (så lätt att behaga så ni anar inte). Alltså missförstå mig inte nu. Jag är inte en sån som skulle betala tusentals kronor för en snobbig reservoarpenna med guldinfattningar och platinapläterade detaljer och som är balanserad och sånt där löjl (ska jag vara ärlig så betalar jag helst inte för pennor överhuvudtaget, de ska liksom bara finnas).
På jobbet köps det in en sorts bläckpennor som väl ändå är okej. Sen råkade någon av en slump köpa in något annat, och då var det som att få pennornas Rolls Royce i handen när man skrev. Det var liksom inget motstånd, pennan bara gled över pappret och producerade anteckningar som aldrig förr. Problemet var bara att de här pennorna såg exakt likadana ut som de mediokra och tydligen var det bara en finskrivare som jag som kände skillnad. Fick tag i en av finpennorna och tvingade folk att skriva saker för att jämföra, men nä, de tyckte det var samma skit.

Men förra veckan kom det hit en säljare av kontorsartiklar, för vi skulle göra en större beställning av lite av varje. Jag slet då fram Pennan™ och anförde att jag ville beställa såna, såna och inget annat än såna. Förklarade helt onödigt länge och omständligt om Pennan™:s magiska glid över pappret och att den ju såg exakt likadan ut som de vanliga, men kändes annorlunda. Säljaren kastade en proffsig blick på Pennan™ och pekade sedan på dess mediokra lookalike och sa Jaja, det där är ju en kulspets och det du har där är GEL.
Så fick jag veta detta: kulspetspennor innehåller oljebaserat bläck, medan gelpennor har vattenbaserat bläck. Samt någon ingrediens som gör det lite mer trögflytande, det är väl det som är GELEN, tänker jag. I alla fall så beställde jag en hel kartong, för dyra var de inte och för den delen så är det ju jobbet som betalar. Nu ska ingenting stå emellan mig och Den Perfekta Skrivupplevelsen.