A child is born

Igår var det extremt spännande, för igår var det dagen D, kläckningsdagen för Johnnys enda befruktade ägg. Kom hem, gick och kollade i kläckaren, nähä, allt såg ut som vanligt. FAST RÖRDE SIG INTE DET DÄR ÄGGET LITE? Satt som klistrad en lång stund, och jodå, ibland spratt det till. Såg dock varken hålslag eller hörde pip som jag har läst att andra gör och på kvällen såg det inte ut att vara så värst mycket aktivitet.

Men i natt hände det! "Örnen har landat", som min man uttryckte det när han kom in i sovrummet vid tretiden i morse. Jag trodde först det var någon töntig omskrivning för det toabesök han lämnat sängen för att uträtta (inte för att vi brukar informera varandra om sånt i vanliga fall), men det var alltså KLÄCKNING!
Jobbar hemifrån idag, och det är väl tur så att man kan springa dit och glo stup i kvarten. Det är nästan så att jag tycker det är rimligt att få 10 dagars föräldraledighet från Försäkringskassan som nyblivna pappor får, men det tyckte visst inte dom på mitt jobb. Så snålt och missunnsamt!

Tyvärr blir det väl inga syskon till lilla Villanelle (döpt från en karaktär i tv-serien Killing Eve, för hon överlever fan i mig allt), om jag inte har gjort någon fundamental missbedömning när jag lyste äggen. Tyckte i och för sig att det var ett annat ägg som också rörde lite på sig igår, men jag tror det var inbillning, eller snarare att ägget låg i någon luftström från värmefläkten och vaggade lite p g a det.
I alla fall - proudly presenting:




Villanelle! <3 <3 <3

Vaktelkycklingfotograf - inte det lättaste. Kan informera om att jag har cirka 476543 bilder som är supersuddiga och ännu fler där man inte ser någonting p g a att det blänker i kläckaren.
Nu ska lilla Villanelle få torka ordentligt och sedan flytta över till min mans gamla sköldpaddsakvarium (han har inte haft sköldpaddor på 30 år, men han gör heller inte av med saker om han inte är hotad till livet). Så får vi hoppas att Johnnys gener, de få som han lyckas föra vidare, är rejält livskraftiga.