Har läst Tusen skärvor tillit av Helena von Zweigbergk (alltså, vad ÄR det för stavning?), en pocket som jag nappade åt mig på loppis för ett tag sen. Handlingen:
Tom och Jessica träffas på en fest och blir förälskade. De inleder ett passionerat förhållande och flyttar ihop - och inser snart att de är väldigt olika varandra. Men finns bara kärleken där löser sig väl allt annat? Eller?
Riktigt så enkelt blir det förstås inte. Och när dottern Greta föds blir det ännu mer komplicerat. För trots att Jessica och Tom älskar varandra, gör de varandra illa. Trots den innerliga kärleken dem emellan, går deras relation vilse i ett virrvarr av svek och otrohet. Samtidigt vet de bägge två att kärleken fortfarande finns där och att den är värd att kämpa för. Men ingen kärlek går att ta för given.
Jag tycker det här var en rätt deppig historia. Orkar liksom inte med att engagera mig i folk som beter sig som idioter, gång på gång, som både Tom och Jessica gör. Det är ju också väldigt oklart på vilket sätt "kärleken fortfarande finns där", för jag tycker mest de tjafsar med och missförstår varandra och Jessica kan knappt föra en diskussion utan att börja böla och Tom drar ju samtidigt på sig en offerkofta som heter duga och sådär bara pågår det, sida upp och sida ner och man undrar ju lite varför dom inte för alla inblandades bästa helt enkelt bara tar och GÖR SLUT? Den här boken får två korta separationer av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar