Till stallet istället, v21, pt1

I måndags var det HOPPNING. Vi hoppar förmodligen inte jätteofta, men jämfört med förr så tycker jag ändå att vi gör det eftersom vi har hoppblock med "förberedande markarbete" och "markarbete mot hoppning" och sånt där, och där ingår det allt som oftast något litet språng. Så jag, som inte gillar att hoppa, tycker ju att vi hoppar JÄMT. Veckans övning var en femochenhalva. Alltså, trav in, landa i galopp, ett galoppsprång och så ett hinder till. Såna övningar gillar Pojken, så det gick väldigt bra (på låg höjd, obs), fastän Karin till och med tvingade oss att slå knut på tygeln och hoppa med utsträckta armar. MOHAHAHA vilket läsk, sånt trodde jag verkligen att man kunde få slippa när man kommit upp i mogen ålder. Men jag gjorde det och det gick som sagt bra, ända tills vi skulle utveckla övningen och lägga på att fortsätta i galopp och vända upp mot en serie galoppbommar på nästa långsida. Med tyglar dock! Men Pojken tycker ju att han är klar efter varje hinder och bryter självmant av till trav så fort han anser att han är det är färdighoppat. Eftersom jag i regel mest är glad att vi båda överlevt och fortfarande befinner oss på samma ställe så har jag inte direkt korrigerat detta heller, även om jag känner att han kanske faktiskt inte ska vara den som bestämmer i detta. Första gången vi vände upp mot galoppbommarna så blev det någon slags slängig gunghäststrav av det och jag kunde inte hålla mig för skratt för det kändes så löjligt. Andra gången lade jag till spöet lite lätt i landningen och JEFLAR vad förbannad han blev! Det blev bock och surgalopp i vredesmod, och jag vet inte riktigt hur vi tog oss igenom bomserien, men Karin sa "han löste det bra", så på något sätt tog vi väl oss igenom det hela. Aja, vi överlevde ju det med. Nu blir det väl ändå inte mer hoppning förrän till hösten? Hoppas (hahaha) jag.