Alla dessa möten som kom och gick, inte visste jag att det var livet

Det här med att jobba i en säsongsbetonad verksamhet som jag gör har både för- och nackdelar. Fördelar är till exempel att man i princip alltid kan ha jättelång julledighet och att arbetsbelastningen under vinterhalvåret oftast är rätt så hanterbar. Plus att det aldrig är två dagar som är likadana. En av nackdelarna är perioden just nu. Min värsta tid på året, när allting ska igång, allting ska klaffa, alla projekt ska vara avslutade och allting ska ha blivit bättre än vad det var förra säsongen. Igår jobbade jag från 5.00 till 21.30. JÄÄÄ, ROCKENROLL! Inte. Idag jobbar jag hemifrån p g a bilen är på service. Tänkte en lång härlig sovmorgon men vaknade 5.00 utan att kunna somna om, så det var väl lika bra att gå upp och börja beta av en to do-lista som är lika lång som kinesiska muren. Har nu svarat på en miljon mail, skrivit protokoll från tre möten tidigare i veckan samt kallat till i runda slängar åttahundra nya möten. Tror alla hatar mig nu eftersom det känns som att jag schemalagt alla fram till cirka midsommar. Sån är jag, slavdrivaren.

Nu har jag i alla fall tänt en brasa, sitter med värmedyna på mina axlar, dricker en kopp te och låtsas att det här, det är livet på en pinne. Aja, koltrasten sjunger i trädgården, jag har soffan full av hundar och när jag jobbat en stund till så kan jag belöna mig själv med att gå ut och gulla lite med hönsen. Det finns ju värre arbetsmiljöer om man säger så.

PS: Jag gillar mitt jobb egentligen. Bara inte just nu.