Till stallet istället, v3

Den här veckan blir det bara ett ridpass, det är ingen drop in-ridning på fredag för då kommer hästtandläkaren (ja, jag vet att det inte finns något som heter så men det var så det stod på stallets Facebook) till stallet. Men igår hade vi vår första lektion med fantastiska KARIN. Hon i sin tur sa att hon tyckte det var smickrande att få ha vår grupp eftersom den tydligen ses lite som one of a kind p g a att den har funnits och varit mer eller mindre intakt i evigheter. Eftersom jag själv inte har varit med i denna grupp i mer än ett år så har det ju ingenting med mig att göra, men jag är svinglad för att jag hamnat i just den här gruppen, inte bara för att alla är så himla trevliga och roliga och hjälpsamma (och duktiga) utan också för att jag ju nu förstått att i den här gruppen slutar man inte. Punkt. Tänker heller aldrig sluta i den här gruppen. Punkt. Hade jag vetat detta så hade jag väl köpt en trisslott den dagen jag blev erbjuden en plats i denna grupp.

Men till gårdagens lektion. Skrev ju häromdagen att det är så stor skillnad på att rida Pojken när man är 10 stycken jämfört med när man är färre. Men igår hade vi eventuellt någon form av genombrott ifråga om galopparbetet. I vanliga fall galopperar vi tills han kommer ikapp framförvarande häst och sen blir det slängtrav. Och är man 10 stycken som galopperar på volter så är man 5 stycken på en 20-metersvolt vilket gör att man inte har jättemycket utrymme. Men igår gick det plötsligt att galoppera varv efter varv i riktigt fin bärig galopp tillsammans med fyra andra på en 20-metersvolt utan avbrott. I alla fall i vänster varv, i höger varv gick det inte lika bra, men det är ju också hans svåra varv så det kan jag väl ha lite överseende med. JÄÄÄÄ, kände jag om detta. I övrigt hade Pojken en sån där dag då han var lite tjafsig med sin mun och höll på med att nicka och krypa bakom hand och sånt där. Fan vet om han inte hade tungan över bettet också, för det kändes stumt och konstigt emellanåt, men emellanåt också rätt okej, så jag känner mig överlag NÖJD. Fantastiska KARIN frågade också hur vi ville göra med hästbyten och då var jag ju snabb och svarade att jag absolut inte ville byta, någonsin, och det var fine med henne och resten av gruppen så nu är det Pojken och jag resten av den här terminen. YAY PÅ DEN dårå.