Saker som aldrig verkar hända i Mandelmanns trädgårdar

För ett tag sen (läs: någon gång i höstas) skulle jag flytta en balja med gräsklipp som stått nere vid trädgårdslandet ett tag. Det innebar att det hade regnat i den och även om det är dräneringshål i botten på baljan så var den ändå mycket tyngre än jag hade förväntat mig och jag tappade den på foten. Har nu en blånagel som minne av den händelsen.

Denna veckan skulle jag ju så lite, hade jag tänkt. Påsen med såjord hade frusit fast, men min man lyckades få loss den med en karatespark. Igår var jag på Granngården och funderade på om jag skulle köpa mer såjord. Men så har jag sett ett youtubeklipp med hon Sara Bäck...mo? eller vad hon heter, med Skillnadens Trädgård, där hon sa att allt som man kan så på friland kan man så i vanlig planteringsjord. Det lät ju synnerligen logiskt och det hade jag ju dessutom hemma, så jag struntade i att köpa. Kom hem och tänkte att nu djävlar ska jag sätta igång. Ja, då hade ju såklart även säcken med planteringsjord frusit fast. Men den bände jag loss med en ogräshacka. Självklart var jorden som ett cementblock, PLUS att jag tappade cementblocket på foten när jag skulle bära in det, så nu får jag väl blånagel # 2.
Ställde jordpåsen i duschen och tänkte att där kan den få stå och tina tills nästa dag. Lyfte sedan ut den och ställde den på en tidning medan jag duschade. Sen glömde jag att ställa tillbaks den igen, men tänkte väl att den står ju ändå på en tidning så det är väl lugnt.

Det var det inte, kan jag informera om. Det är helt otroligt vilka mängder vatten en säck planteringsjord kan suga åt sig (när den ligger ute i regnet) som sedan förvandlas till is när det är minusgrader, och som sedan långsamt får återgå till flytande tillstånd igen. Tidningen sög upp så mycket som en tidning förmår, vilket uppenbarligen inte är särskilt mycket. Hade behövt packa in hela säcken i Pampersblöjor för att stå emot den syndaflod som jag plaskade in i när jag gick in i badrummet denna morgon. Tidningen var genomdränkt, badrumsmattan också. Jetekul grej att stå och pyssla med kvart över fyra på morgonen. Kände mest att SÅ HÄR GÅR DET FAN INTE TILL HOS MANDELMANNS.

Igår sådde jag i alla fall sparris i min upptinade såjord. Samt petade ner några tomatfröer. Det är kanske lite tidigt, men jag har SHITLOADS av tomatfröer och tänkte experimentera lite. Förra året satte jag ner tomaterna i tvättstugan när de grott, för där är det svalt och vi har en lampa som funkar okej som växtbelysning. Tvättstugan är min mans territorium, så jag överlät skötseln av dom till honom. Efter ett antal veckor bar han upp de ynkligaste tomatplantor världen någonsin skådat. Det visade sig då att den okej växtbelysningen endast lyste på SATANS citronträd* och mina tomatplantor fick hålla tillgodo med vad som blev över. Så de hade fått stå svalt och mörkt istället för svalt och ljust. Ej rekommenderat någonstans, kan jag väl säga. Så nu ska jag a. tvinga min man att sätta upp en riktig armatur med bättre växtbelysning, b. beträda min mans tvättstugeterritorium** och säkerställa att allt går rätt och riktigt till. 


* Fick det SATANS citronträdet i födelsedagspresent av min svärmor. Hatar att få krukväxter i present för det känns som att man har krav på sig att sköta dom till döddagar och det kan lätt bli så dålig stämning om givaren kommer på besök och ser nåt halvvisset risigt sloka i krukan. Det SATANS citronträdet är jättestort och kostade förmodligen jättemycket, vilket ytterligare ökar pressen på att man inte får misslyckas. Vi har inte nån bra plats för det inomhus, så min man kånkar ut det i växthuset på vårkanten och kånkar ner det i tvättstugan på hösten. Sen tappar det alla sina blad och står där som ett spretigt monument över ett dåligt samvete. Inte en enda citrondjävel har det producerat heller.



** Varje gång jag går ner i tvättstugan i källaren så blir jag irriterad över att det är så stökigt där, vilket beror på att min man inte kan se en tom yta utan att vilja belamra den med sina bra-att-ha-saker, och dom är många. För att slippa höra mina klagosånger så har han tagit på sig ansvaret för att sköta tvätten. Jag tycker väl kanske inte det direkt är win-win, hade faktiskt hellre sett att det var städat och välorganiserat i källaren, men ibland måste man uppenbarligen välja sina strider. Jobbar med tanken att det inte går att ändra en annan människa utan bara sitt eget sätt att förhålla sig till det man stör sig på (fast ibland är det där bara BULLSHIT, men man orkar ju inte tjafsa hur mycket som helst och jag lovar att vi har haft ett antal VÄRLDSKRIG angående ordningen, eller bristen på densamma, i vår källare). Tröstar mig med att det ändå är värt rätt mycket att få tillbaks sin tvätt ren och hopvikt utan att behöva lyfta ett finger. OBS, innan någon brister ut i avundsjuk lovsång: han har aldrig tömt diskmaskinen.