Familjen i huset bredvid

Har läst Familjen i huset bredvid av Sally Hepworth (Stephen King får ursäkta. för att vara favorit så ser det ut som att han ständigt verkar bli nedpetad på priolistan till förmån för bibliotekets 14-dagarslån, men faktum är att Outsidern är så spännande att jag just nu vill ransonera den så den inte tar slut för fort).

Boken, den jag just läst ut alltså, handlar om detta:

Den lilla gatan Pleasant Court lever upp till sitt namn. Alla känner sina grannar, och barnen leker med varandra ute. Men Isabelle Heatherington passar inte in i bilden av familjeparadiset. Som den enda ensamstående och barnlösa kvinnan fångar hon snart uppmärksamheten hos tre mammor, som bestämmer sig för att lära känna nykomlingen.

Men Ange, Fran och Essie har också sina egna hemligheter att bevaka. Som anledningen till att Ange måste kontrollera varenda aspekt av sitt liv. Eller varför Fran inte låter sin snälla, stillsamma make gå nära deras bebis. Eller varför Essie för tre år sedan tog med sin dotter till lekparken och återvände hem utan henne.

När deras besatthet av den nya grannen växer börjar hemligheterna sippra ut, och de kommer snart att upptäcka att när man granskar något alltför noga, ser man saker man kanske inte ville se …

Den här boken är enligt omslagstexten också "perfekt för alla som älskar Liane Moriartys böcker" och det gör ju jag. Tycker dock nästan att det känns som att Sally Hepworth härmar Liane Moriarty lite väl mycket. Språk, dialog, karaktärer, miljöbeskrivningar, allt skulle kunna vara hämtat ur en av Moriartys böcker, vilket irriterade mig lite. Sen tyckte jag inte att karaktärerna blev riktigt etablerade så jag hade svårt att hålla reda på vem som var vem och vems man och vilka barn som hörde till vilken kvinna långt in i berättelsen. Själva upplösningen var väl okej, men kändes lite väl tillrättalagd. Den här boken får tre värmeböljor av fem möjliga.