Utan SIM-kort i trettio dagar försmäktar jag på denna Ö

Nu ska ni få höra hur det kan gå till att få ny jobbtelefon i denna nådens år 2018. Var rätt trött på min gamla jobbtelefon eftersom den laddar ur sig på ingen tid alls och därför inte alls är så mobil som man kan tycka är rimligt eftersom den ständigt måste ligga på laddning. Vid något tillfälle i våras bad jag därför om en ny. Det råkade visst sammanfalla med att någon annan också hade bett om samma sak och jag fick då en rätt snorkig kommentar från IT-avdelningen (som ligger i Danmark) som gick ut på att det var väl hemskt vad alla i Sverige skulle ha nya telefoner helt plötsligt. Att stå och dividera om huruvida det är orimligt att byta ut en mobiltelefon från 2011 som det inte ens finns reservdelar till med någon IT-fjant tyckte jag var under min värdighet, så jag fortsatte att "använda" den befintliga mobilen ungefär som en fast telefon, och så får väl folk som vill ha tag i mig maila istället. Rätt skönt för mig, kan jag ju tycka, men sen fick jag en ny chef och han kommenterade vid något tillfälle att jag var svår att nå. Jag påpekade att jag bett om en ny telefon men att IT-avdelningen tydligen inte tyckte att jag skulle ha det. Fick då en lam ursäkt att de ju inte kunde veta vad vi hade för telefoner i Sverige. Nä, det kanske de inte kan, men för den sakens skulle behöver de ju inte utgå från att jag är en sån som byter telefon bara för att det har kommit en ny och häftigare modell. Min chef sa då att han skulle ta upp det med IT-avdelningen och efter ett tag fick jag ett mail från polisen IT-avdelningen där jag fick svara på en miljon frågor om vad jag hade för telefon, hur länge jag haft den, vad det var för fel på den osv. Detta var i augusti. Sedan hände ingenting och ingenting och ingenting förrän i slutet av oktober. Då fick jag en ny telefon. Eller...ny? Jag fick en Iphone 5. En kollega som började i augusti i år fick en Iphone 8. I normala fall hade jag inte ens brytt mig, men nu undrar jag lite vad det är för principer som gäller när det delas ut nya telefoner. Misstänker starkt att det har att göra med att min nya kollega är man, för säga vad man vill om danskarna men de är fan inte speciellt genusmedvetna. I alla fall inte i vår organisation (ska eventuellt tjafsa vidare om detta och vet redan att det kommer att avfärdas som just TJAFS. What else is new?)

Jaha, men då kom i alla fall nästa grej som var att SIM-kortet i min gamla telefon inte passade i den nya. Det hade ju ett BARN kunnat räkna ut, men en hel IT-avdelning i Danmark gick bet på den uppgiften. Själv har jag ju köpt nya telefoner privat under årens lopp och två gånger har jag fått gå till Tele2-återförsäljare för att få mitt SIM-kort slaktat från frimärksstort till mikro till nano. Men jobbmässigt är vi kunder hos TELENOR och då har vi något rövhattsavtal som gör att vanliga dödliga inte ens får kontakta dom utan all kommunikation ska ske genom en speciell kontaktperson, som är vår IT-chef i Danmark. Och han är ständigt på resande fot och har aldrig tid. Fick maila honom och be honom maila dom och det gjorde han för ungefär en månad sen. Och sedan dess har jag inte hört någonting alls. Trots påstötningar. Nu tyckte nån annan dansk IT-nisse att jag kunde väl själv klippa till mitt SIM-kort, det hade han gjort massor av gånger och det var hur enkelt som helst. Ja, för honom kanske? Han skickade en mall som jag blev trött av att bara titta på. Dessutom har jag bara en slö papperssax och inget sandpapper (som man enligt instruktionen också skulle ha för att fila kanterna). Påpekade surt att problemet handlar väl om att vi inte har någon fungerande telefonsupport och det problemet löser man väl inte genom att själv börja experimentera med att klippa i SIM-korten.

Fick nu lösa det genom att skicka det gamla SIM-kortet plus den nya telefonen med en dansk kollega som var på besök i Sverige igår, till IT-avdelningen i Danmark, och sedan ska någon IT-människa klippa till SIM-kortet åt mig och en annan dansk kollega som ska på möte i Sverige nästa vecka ta den med sig. Från rövhattarna på TELENOR har det inte hörts ett ljud. Själv drar jag mig lite för att plötsligt vara ständigt nåbar i jobbsammanhang. Har liksom vant mig av vid det och det har varit otroligt vilsamt. Så här kan det alltså gå till på en helt normal arbetsplats i den privata sektorn i nådens år 2018. Haregötthääääj.