Till stallet istället, v43, pt2

Nu är det slut på varma och soliga brittsommardagar och därmed också på uteritterna på fredagarnas drop in-lektioner. Lite gött kan jag känna eftersom den skog som man hinner till och kan rida i på en timme är rätt så begränsad och nu har vi ridit där flera fredagar i rad. Samtidigt: det ÄR ju rätt gött att rida ut i skogen. Fast kanske inte om man betänker att man för samma pris kunde ha fått ett rejält dressyrpass. Det fick vi i fredags, för vi var bara tre stycken. Vi skulle göra övningen KLOCKAN, som är att man galopperar på en volt och så har man en galoppbom vid voltens hörnpunkter och så ska man få till jämna och fina galoppsprång mellan bommarna. Kände lite GULP över detta för jag har gjort denna övning förut och den har väl typ aldrig gått särskilt bra ens med en häst som är normalskolad, och jag och Pojken är ju lite mer på nivån att det är bra om vi ens kan galoppera på en volt och hålla galoppen. Nu var denna variant av KLOCKAN lite enklare för det var bara två bommar, men ändå.
Uppvärmningen gick i alla fall skapligt, vi red i arbetstrav och lade tiometersvolter vid varje bokstav utmed långsidorna. Det är en svår övning för Pojken, men det gick ändå över förväntan. Sedan gjorde vi KLOCKAN i vänster varv och det gick någorlunda bra, men i höger varv gick det ÅT SKOGEN. Inte bara att det inte blev jämna galoppsprång mellan bommarna, utan här bara vek han halsen åt sidan, tryckte ut bogen och vägrade att ens vända in på voltspåret och där hängde jag som en vante och kunde inte göra ett skvatt åt saken för han var så djävla stark. FÖRNEDRINGEN. Till slut fick ridläraren säga att "ja, det här löser vi inte idag" och så fick jag trava ett varv. FÖRNEDRINGEN. Tänkte att det kanske berodde på att han var trött, för det var han, och i vanliga fall så går han in i en bubbla och dör lite när han blir trött, men jag har blivit rätt bra på att komma åt honom i bubblan, så jag tänkte att det kanske var någon slags försök att komma undan det jobbiga. Framlade den teorin för ridläraren och hon bara, nejdå, det var du som gav efter för mycket på yttertygeln. FÖRNEDRINGEN. Ja, men då vet jag i alla fall vad jag ska jobba vidare med nästa fredag. Eftersom jag missar kvällens ridlektion. Skriver nämligen detta från ett hotellrum i DÄÄÄNMÄÄÄRK och är lite bitter över den som planerade denna jobbresa. Eller det var det visst jag som gjorde, men det var inte så många alternativ att vinka på eftersom man i sin yrkesroll ibland tvingas vara den lagspelare man absolut inte är, så däraf.