Var på dressyr-BOOT CAMP med Bulldozern i helgen. Där fick man sannerligen veta att man levde, eventuellt önskade att man var död. På lördagen var det träning för drop in-ridläraren, och det var ett MONSTERPASS från början till slut. Redan efter fem minuter beordrades halt och upp med stigbyglarna och sedan igång i trav, så sen var det bara att komma ner i sadeln och hålla balansen resten av tiden. Det gick ändå rätt bra, speciellt galopparbetet, så egentligen borde man väl rida betydligt mer utan stigbyglar än vad man i praktiken gör. Träningsvärken dagen därpå talade dock emot detta.
Dag två skulle vi rida privatlektion för ridlärarens tränare. NERVÖST, kände jag inför det. Man fick börja med att berätta vad man ville ha hjälp med och jag förklarade att Bulldozern är stel i vänster varv och att vi haft problem med galoppfattningarna, "fast det går mycket bättre nu". Det skulle jag aldrig ha sagt, för naturligtvis fick jag inte till en enda galoppfattning utan att det blev inslag av slängtrav. När vi skulle jobba med hennes stela sida så skulle jag rida på en volt, vilket man ju tycker är en rimlig begäran, men inte ens det kunde jag göra ordentligt. Kände mig verkligen som en första gradens S-O-P-A, men det är väl sånt man utvecklas av (fick såklart en massa bra tips också, så det var helt klart värt det). Fick också se mig själv på film och kunde konstatera att Bulldozern gick i riktigt fin form. Hon försöker ju gärna smita undan genom att antingen köra fram sin enorma hals och dra iväg eller gå bakom hand, men här gick hon precis i lod. Sedan var det väl mindre smickrande att se sitt eget svettiga tomatfejs skumpa förbi, men det får man väl leva med.
Efter att ha kämpat på hela helgen kändes det nästan overkligt att man skulle rida vanlig lektion igen på måndagen. Vi hade vikarie, hon var väldigt ambitiös och det kändes som att hon ville trycka in hundra övningar på en timme och det skulle travas här och galopperas där och hända saker hela hela tiden och det kändes allmänt väldigt rörigt och Bulldozern kändes stressad och orolig och lite spänd. Tror dessutom att hon faktiskt var lite mör efter helgens övningar, så jag tog det lite försiktigt med henne på böjda spår. Galoppfattningarna blev okej i höger varv och lite sisådär i vänster. Däremot fick jag till fina och balanserade ökningar i traven och det kändes mäktigt.
Nu ska jag vårda min träningsvärk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar