Kära dagbok, det känns som att jag ligger lite efter med mitt HÄSTBLOGGANDE. Haha, som om någon skulle ligga sömnlös och undra. Ja, men i fredags var jag i alla fall på drop in-ridning precis som vanligt. Man skulle faktiskt kunna säga att det är min ordinarie ridtid och med tanke på att det bara kostar typ 20 kronor mer än en vanlig ridlektion så är det win på alla fronter. Förra fredagen var vi förvisso rätt många, men som i fredags var det bara jag och en till, och då är det ju nästan som att få en privatlektion till det facila priset av 250 spänn inklusive lån av häst.
I alla fall. Vi svettades i paddocken i gassande sol och jobbade med tempoväxlingar och det gick SVINBRA om jag får säga det själv. Fick till både små travökningar - det svåra är i och för sig inte att få Bulldozern att öka, utan mer att få tillbaks henne igen - och lite samling i galoppen. Kände mig HELNÖJD efteråt. Och trött. Bulldozern fick gå ut i gräshage och själv släpade jag mig hem, duschade, drack ett glas vin och somnade på soffan som ett stenblock. Det där förrädiska efter-ridningen-glaset-med-vin skojar man inte bort i första taget.
Igår var det ordinarie ridlektion och då red vi ut i skogen. Skogen vid stallet är inte jättestor och även om det var en jättehärlig kväll och det var jättehärligt att galoppera längs med stigarna så hade jag helt ärligt föredragit ett pass på dressyrbanan. Tycker inte det är jättekul att rida ut på ett långt led som ankor på rad, speciellt inte när man är sist och det är torrt och dammar som om hela Zeb Macahans släkt var på ingång. Men ja, det var ändå härligt. Bulldozern var glad och tyckte det var jetekul att galoppera fort och länge och myggorna hade ännu inte riktigt vaknat till liv så det var väl ändå livskvalitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar