Bygga hönshus, an epic movie, part 30

Djävlar vad vi har jobbat med hönshuset i helgen som gick. Dock var det tyvärr väldigt lite av det som fastnade på bild. Typ: nästan ingenting. Vad gjorde vi då? Jo, lördagen inleddes med att min man stormade väg till Lantmännen och köpte virke. Det var väl bara gång åttahundrasjuttioelva eller så, för även om man bara ska bygga ett litet hönshus så spelar det tydligen ingen roll hur mycket brädor och skivor och spik och skruv och annat jox man än köper. Det är ändå alltid något som fattas, det är sen gammalt.
Att bo på nästan-Österlen och åka till Lantmännen så här års på en lördag är inte så kul som man skulle kunna tro. Vårt Lantmännen är ett riktigt, tvättäkta Lantmännen med bönder som främsta kundkrets, och stänger därför klockan 16 om vardagarna. En liten eftergift till oss vanliga dödliga kunderna har gjorts till 17.30 om onsdagarna, och då är alla där som inte kan se det som ett arbete att åka dit. Och på lördagen har de öppet ungefär en kvart (känns det som), och då är alla sommarstugeägare, som så här års invaderar det riktiga Österlen och som är sugna på att ta tag i alla de projekt som genererats under den långa karga vintern i Stockholm, där. Så det är ett överskattat nöje, men i lördags var det alltså ett måste, ansåg min man. Han kom hem med tolv brädor som jag mätte och kapade i lagom längd. De ska bli innertak. Först tänkte vi inte ha något innertak utan öppet upp till nock, sedan tänkte vi om eftersom det kunde vara praktiskt att ha som en liten vind där man kan förvara strö och liknande. Då tänkte vi först att vi kunde ha OSB-skivor som innertak, men sedan tänkte vi att det kanske skulle bli lite svajigt och så bestämde vi oss till slut för innertak av brädor.

Sedan knåpade min man ihop den del som ska innehålla reden och sittpinnar. Jag till kapade sittpinnarna av stammen från en gammal paradisbuske som vi tagit ner och som jag sparat till just detta ändamål för att den var rätt så kvistfri och lagom grov.  Sedan rensade jag ogräs, vilket inte direkt har med saken att göra men det tog ändå ett antal timmar under vilken en krusbärsbuske gick till motangrepp så att blodvite uppstod. Ser ut som nån himla EMO nu.

På söndagen fortsatte arbetet från arla till särla. Jag inledde starkt med ett av mina sidoprojekt som var att flytta en gigantisk hög med flis från ett ställe i trädgården, där den förvarats temporärt, till ett annat där den ska vara mer permanent. Det har inte direkt heller någonting med hönshusbygget att göra, men det var merarbete som uppstod i och med att vi var tvungna att kapa två stora björkar innan vi kunde börja bygga hönsgården, och därav fick en himla massa ris att flisa. Och det ska man ju göra av någonstans. Tänker använda det till täckodling så småningom, men just för stunden så låg det mest av allt i vägen. Det visade sig dessutom att det hade flyttat in en padda i den temporära flishögen. Man tänker: vad är det för en typ jordklump? och så hoppar den iväg. Detta har inte ett dugg med hönshusbygget att göra men känns ändå värt att nämna.

På eftermiddagen gjorde jag en resa till DÖDSRIKET, kändes det som, genom att foga alla hönshusinnerväggarnas springor med fogmassa. Detta för att det ska vara lätt att hålla rent och eventuell ohyra inte ska ha några bra ställen att ligga och frossa och föröka sig på. Ohyra älskar att gömma sig i springor och skrymslen och vrår så vill man ligga i framkant så gör man det svårt för dom att trivas från början. Vet att jag naivt nog inbillat mig att det skulle gå relativt snabbt och lätt att trycka dit lite klet och HA HA HA så fel jag hade. Fogmassan var så djävulskt trög att den i princip var helt omöjlig att pumpa ur den där sprutan eller vad det kallas. Fick ta i för både kung och fosterland och lite till och jag svor över åtskilliga gånger över konstruktionen. Kunde det inte bara vara som med en tub med spackel? frågade jag mig gång på gång.  Djävulskt kletigt och kladdigt var det också, och det fanns såklart EN MILJARD springor att täta och när jag kom in och skulle tvätta av kläbbet så gick det inte. Då hade jag ändå haft latexhandskar på mig, men de funkade ju bara en kort stund, sedan fastnade de i någon liten träflisa och revs sönder.

Men nu är det gjort! Återstår nu: sätta dit innertak, måla, fixa klart reden, montera sittpinnar, göra en nätdörr som ska finnas mellan människo- och hönsdelen, sätta in ventilationsgaller och hönslucka. Inte jättemycket med andra ord. Man skulle NÄSTAN kunna tro att vi närmade oss? Eller? STAY TUNED!

Fogmassa från helvetet. Min inre arbetsmiljö-Hitler
vaknade till liv när massan skulle inhandlas,
och jag ratade allt som innehöll isocyanater. Ropen
ska skalla, isocyanatfritt åt alla. Fick träna musklerna
i händerna som jag aldrig tränat dem förr eftersom
massan var trög och kolven som skulle pumpa var
ännu trögare. FAN VAD TRÅKIGT DETTA VAR.