Till stallet istället, v12, pt1

Igår kollade jag lite på lektionen som är innan vår, det är en ponnylektion och ibland går Bulldozern med där så jag smet in i det varma härliga (SKOJA) ridhuset för att se hur dagsformen var. Den var väl sådär. Det tränades galoppfattningar och det är ju inte Bulldozerns starka sida, och även om vi, hon och jag, nu oftast i alla fall får till åtminstone någorlunda hyggliga fattningar så är det ju fortfarande många som jagar slash låter henne slängtrava in i galoppen. Ja, det är ju inte mycket att säga om det, för det ÄR ju inte lätt. Blev nästan lite trött bara av att titta och försöka hjälpa till att göra mentala galoppfattningar. Det är jätteroligt att se folk som med-rider från läktaren, hur de spänner sig och formar hela kroppen i imaginära smackningar. Hoppryttare som tittar på när andra hoppar ska vi inte tala om, det är rena sprattelgubbekalaset.
Igår red vi en övning som gick ut på att vi red på två mindre fyrkanter och i varje hörna skulle man göra en halv framdelsvändning. En övning som är jättebra för Bulldozern, men hon verkade tycka att den var synnerligen onödig och dum. Så hon stressade i vändningarna och ville inte alls trampa runt det inre frambenet, och på sträckorna mellan betedde hon sig mest som prästens lilla kråka och slank än hit och än dit. Vi hamnade väl inte precis i diket, men att gå rakt på ett rakt spår var tydligen helt djävla omöjligt. Sedan arbetade vi med att öka och minska volten i trav med hästarna utåtställda, rakställda och slutligen rättställda och sedan galopperade vi. Fick till bra fattningar i båda varven och fick efteråt höra att "riktigt bra bakbensaktivitet på den sista galoppen". Det är stora ord för att handla om Bulldozern, som i kroppen känns som ett mellanting mellan fjording och zebra (inte färgmässigt, men typen med tjock hals, ingen manke, rund kropp och korta ben) och som mer än gärna går på bogarna i framvikt i livets alla skeden om hon själv får välja. Mot slutet red vi även hörnpasseringar och flyttade framdelen innanför spåret, eller det var åtminstone tanken. Bulldozern tyckte det var ASJOBBIGT och gjorde inte ett smack för egen maskin, så där fick jag svettas och mödas för ett ytterst mediokert resultat.
Även om vägen dit var slitsam så kändes hon i alla fall lösgjord och fin mot slutet av lektionen, och då var det som vanligt dags att sluta. Längtar redan efter fredag och drop in-ridning även om jag misstänker att det här kommer att ge träningsvärk de luxe.