1793

Här är en bok som jag inte kommer att läsa klart: 1793 av Niklas Natt och Dag, en såkallat historisk deckare som verkade mycket lovande när jag läste OM den. Berättelsen utspelar sig, som titeln också informerar om, under sent 1700-tal och inleds med att krigsveteranen Mickel Cardell hittar ett stympat lik i vattnet (eller för att vara korrekt så är det två barn som hittar liket och berättar det för honom). Krigsveteran som i Gustav III:s krig mot Ryssland, ska väl också nämnas för dom som trodde att teaterkonungen inte gjorde något annat än gick på maskeradbal och blev skjuten av Jacob Johan Anckarström. Han hade lite mer på sin agenda än så.
Hur som helst, Cardell är en lemlästad (han har träarm) fylltratt som efter kriget har försörjt sig som "palt", vilket var någon typ av sedlighetspolis back in the days. Han börjar tillsammans med den tappre och lungsjuke Cecil Winge att nysta i vem den avlidne är. Cardell kan genast säga att kroppsdelarna blivit avstyckade vid olika tidpunkter när offret fortfarande var i liv. Mustigt men osannolikt, bara för att han själv blivit av med en arm i kriget så känns det rätt långsökt att man skulle vara expert på stympning bara för det. Sen känns det mest som att det är eviga transportsträckor för att komma fram till, jag vet inte vad för jag gav upp. Orkade inte med språket, orkade inte med lungsoten och blodhostningarna och besöken på bordellerna och krogarna och fylleriet och smutsen och det allmänna äcklet. Har absolut ingenting emot att läsa historiska romaner, har heller ABSOLUT ingenting emot att läsa om misär och äckelpäckel, men det här kändes bara tungrott och trist. Kände inget för karaktärerna och dialogen kändes synnerligen onaturlig. Vet ej hur folk pratade på 1700-talet, men det här kändes bara konstgjort och fjantigt. Så efter kanske en tredjedel gav jag fan i den här boken. Den får en inställd maskeradbal av fem möjliga.