Medaljregnet

Det pågår ett vinter-OS just punkt nu och jädrar vad det väller in medaljer över Sverige. Guld och silver till Charlotte Kalla, silver till Sebastian Samuelsson, guld till Stina Nilsson, guld till Hanna Öberg och nu idag blev det guld till Frida Hansdotter också. Är ej jätteintresserad av vintersport, men det är ju på något sätt ändå lite kul när det går bra för lilla Sverige i de stora sammanhangen. Att jag är så up to date med vad som händer beror på att min bilradio är inställd på P4 och där sänds det från Pyeongchang från arla till särla vare sig man vill eller ej. Häromdagen lyssnade jag mig igenom delar av en curlingmatch där lag Niklas Edin (varför kan det inte bara heta "Sveriges lag"?) mosade Sydkorea och utnämnde då curling till den i särklass tråkigaste radiosporten (eller ja, det beror såklart på vem som pratar. Radiosportens Christian Olsson skulle ju kunna kommentera schack och få det att bli både pulshöjande och nagelbitarspännande. Om jag fick bestämma så skulle Christian Olsson kommentera alla sportevenemang i hela världen, men nu får jag inte bestämma och då blir det därefter, dvs dåligt). Tycker curling kan vara riktigt spännande att titta på, men den här radioreportern dödade exakt allt eftersom referatet gick i stil med "stenen glider fram över isen...*lång tystnad*...och det blir poäng för Sverige". GÄÄÄÄSP. Så tråkigt att lyssna på. Har dock ändrat uppfattning om vad som är den tråkigaste radiosporten efter att ha lyssnat på morgonens sändningar från herrarnas konståkning där det mest talades om vilka öppet manliga homosexuella konståkare som varit de första öppet manliga homosexuella konståkare som tagit medalj, som om det handlade om olympiska spelen i homosexualitet. Och så stacks det in ett och annat lamt "ja, och där gör han en trippel Salchow...och det gick ju bra". Höll på att somna bakom ratten av ren tristess och började riktigt längta efter omständliga redogörelser med pauser för när stenar glider över isar och sedan stannar. ALLT ÄR TYDLIGEN RELATIVT.