Jag vann!

Mirre och jag hade en tävling. Eller så här var det nog: Mirre drog på ett mycket föredömligt sätt igång det som skulle komma att bli YSNS-utmaningen. Som skulle gälla i januari. Sedan lade jag på eget bevåg till att den skulle gälla "så länge som möjligt", det vill säga att den som först köpte något förlorade (lite oklart vad man skulle förlora dock). Sedan tillkom regler angående att SEMLOR inte skulle ingå i YSNS, vilket det genast gjorde det betydligt svårare för mig. Skulle kunna äta flera semlor varje dag året runt tror jag. Eller kanske inte mitt i högsommaren, men annars så. Nu reglerar det ju sig lite av sig själv eftersom konditorierna slutar sälja semlor någon gång efter påsk. Visst skulle man kunna baka själv, men det blir av någon anledning sällan av i det här hemmet. Konstigt egentligen, det är ju inte precis avancerad bakkonst och en semla är liksom essensen av allt som är gott här i livet. Man kan avstå från semlor, men vilket liv, osv. Det livet har jag levt nu sedan cirka i påskas i fjol plus trettioåtta av årets dagar hittills. Ja, mellan påsk och nyår är det väl inte så svårt att avstå, men så fort affärerna och konditorier börjar skylta upp med semlor strax efter jul så börjar snålvattnet rinna till hos undertecknad och det är svårt att fokusera på annat än: när ska jag äta en semla nästa gång?

Kan helt ärligt säga att jag nog ALDRIG NÅGONSIN, åtminstone inte i vuxen ålder, har tagit mig igenom ett januari utan att dras ner i tungt missbruk av mandelmassa och vispgrädde i kombination med slät bulle och florsocker. Förrän i år dårå, detta nådens år 2018. Igår fick jag ett mess från Mirre att hon fallit till föga och köpt en dvd på Erikshjälpen. Alltså vann jag. Nu får jag alltså unna mig själv en semla om jag vill. Det vill jag. DET VILL JAG. DET VILL JAG.

Snart i en mun väldigt nära mig.