Fasten seat belts

En grej som jag tycker är livskvalitet i detta livet är att glo på fåglar som äter. När vi köpte vårt hus så åkte vi inte till Ikea och skaffade en massa grejer att inreda det gemensamma  hemmet med*, men bland det allra första vi skaffade var ett fågelbord eftersom vi båda var helt eniga om att "det måste man ha".  Har sedan haft så extremt många stunder när jag/vi har stått bakom gardinen och kikat ut på när småfåglarna, de lite större fåglarna och även en och annan ekorre, har smort kråset i vår trädgård under vintrarna. Vet inte vad det är som gör det, men det är både intressant och rogivande. Även lite spännande när det dyker upp lite mer ovanliga arter som stenknäck, steglits och hackspett. För att inte få hela Club300 på mig så ska jag förtydliga att jag inte specifikt menar ovanliga i Sveriges fauna, utan mer något som sticker ut lite bland alla pilfinkarna och talgoxarna. Ibland kommer det ett skränigt gäng råkor. De skrämmer bort alla som är mindre än dom och glufsar i sig allt ätbart på ingen tid alls. Då ser det mer ut som i en skräckfilm när man tittar ut och ser runt 20 svarta fåglar lyfta mot skyn och ödesmättat kretsa kring vad som återstår av talgbollarna. Men det är ju också en upplevelse.

I alla fall. Härförleden så var jag på Granngården och köpte en säck vildfågelblandning. Langade in den i framsätet på passagerarsidan, satte mig i bilen och vroomade ut på motorvägen. Då började bilen klaga på att säcken inte hade bälte på sig och min bilfärd ackompanjerades av ett ihärdigt DANG-DANG-DANG-DANG-DANG-DANG-DANG:ande tills jag med våld lyckades knuffa till säcken så att den inte låg lika tungt mot de sensorer som jag antar finns i sätet och som känner av när någon sitter där och inte har bälte på sig. Kändes ju som ett större riskmoment att brottas med 25 kilo blandade solros- och hampafrön med en hand än att få en obältad säck i huvudet vid en tvär inbromsning om ni frågar mig. Men men. Berättade denna lilla anekdot i fikarummet på jobbet, och då var det en som bara "jaha, men är det DÄRFÖR det är något som plingar hela tiden i min nya bil? För att jag lägger handväskan på passagerarsätet?". Detta hade denna person, som vill vara anonym, uthärdat i ETT HALVÅR i tron att det var normalt och att det är lika bra att vänja sig. Nu vet jag inte om det där någon-har-inte-bälte-alarmet är ovanligt högljutt i just min bil, men jag hade ju aldrig stått ut med att lyssna på något ständigt plingande och plongande varje gång jag körde bil, och definitivt inte i ett helt halvår? Vad är det för fel på folk? Eller är det deras hörsel det är fel på? Eller är det min? 




* Ska även nämna att vi fortfarande, efter att ha varit ihop i tio år och gifta i åtta av dom, inte varit på Ikea en enda gång. Det går skitbra att leva ihop utan att skaffa nya möbler och inredningsdetaljer till hemmet stup i kvarten. Just saying.