Igår var det måndag och Bulldozer-ridning. Har inte klurat ut om vi i gruppen får ha samma hästar hela tiden, eller om man byter ibland. Det skulle ju såklart vara väldigt enkelt att bara ställa frågan, men samtidigt vill man ju inte väcka någon sovande björn om det nu skulle visa sig att någon inte gillar det konceptet och på grund av denna fråga skulle vilja ta upp ämnet till diskussion. Alla verkar i och för sig nöjda, men man vet ju aldrig. Själv är jag i alla fall själaglad över att få jobba med Bulldozern, även om det kanske inte går sådär JÄTTEBRA hela tiden.
Vi red en övning som kallades "trappan", som gick ut på att man skulle vända upp på kvartslinjen, rida rakt fram några meter, sedan skänkelvikning några steg mot medellinjen, rida rakt fram några meter igen och så skänkelvikning in till medellinjen. Först red vi bara så, sedan byggde vi på med att passera X och rida "trappan" ut mot kvartslinjen och slutligen galoppfattning från skritt från den punkt på kvartslinjen där "trappan" slutade och avbrott till trav innan långsidan. Sedan jobbade vi även med självständiga galoppfattningar från skritt på volt. Tror gårdagens övning täckte in ungefär samtliga Bulldozerns (och mina) svaga punkter. Har dessutom kartlagt ytterligare en, och det är att när man bryter av från galopp till trav så tar Bulldozern bettet, kör fram sin ENORMT stora hals och drar ner huvudet i avsaktningen. Om Bulldozern väger, låt oss säga 400 kilo, så utgör nog halsen ensam minst 100 kilo så det är inte helt lätt att kontrollera. Det är inte som hon försöker bråka eller bocka eller så, utan är väl mer att hon inte orkar bära upp sig själv i övergången. Och hon är så jäkla stark och framtung att hon nästan drar mig ur sadeln varje gång, eller åtminstone känns det så. Sen är jag väl lite orolig för att jag ska bli hård och stum i handen och är därför kanske onödigt följsam, men nu har min ridlärare sagt att jag ska jobba med att sitta emot och hålla emot och sen får Bulldozern börja ta lite ansvar för hur det blir. Ska prova detta nästa gång. MOHAHAHA.
Annars gick det ändå rätt så hyggligt på transportsträckorna mellan "trappan" och galoppfattningarna, tyckte jag fick henne rätt så lösgjord och att hon åtminstone bitvis kunde trava på i ett lagom tempo istället för att pinna iväg som Ego Boy eller Ina Scot för att hinna ikapp framförvarande häst som är hennes vanliga. Så en rätt så okej lektion även om det inte uppstod några direkta Jan Brink-moments of joy. Men man kan ju inte få allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar