Norra Latin

Har läst Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren, en bok som jag hade rätt så höga förväntningar på efter att ha läst Engelfors-trilogin. Berättelsen handlar om Tamar och Clea, som går första året på teaterprogrammet på Norra Latin i Stockholm. På den skolan påstås det att det för många år sedan har inträffat en tragedi där en lärare dog och en elev försvann spårlöst men som det sägs att han går igen. Är det en vandringssägen eller finns det något...övernaturligt där i korridorerna?

Jag tycker boken var väldigt bra i början. Trots att jag inte är det minsta intresserad av teater och aldrig har ägnat en tanke åt hur det är att vara 16 år och ha skådespelardrömmar, eller så var det kanske just därför? De delar av berättelsen som handlade om Clea (och Tim) och Tamar och deras inbördes relationer till varandra och andra var rent ut sagt skitbra, tyckte jag. Men ju mindre det handlade om dom och ju mer av det såkallat övernaturliga slingrade sig in i berättelsen, desto mer föll tyvärr mitt intresse. Det blev lite väl omständligt och detaljerat och överarbetat för min smak, och sen tyckte jag att slutet blev lite väl lamt när det ändå har ägnats sådär 500 sidor åt att bygga upp dramatiken och intrigen, och sen bara...jaha, var det allt? Ungefär. Lite snopet.

Och (det här känns ändå lite obekvämt att skriva, men skitsamma) sen det här med att ha med en karaktär som heter Sam och som konsekvent benämns hen? Ja, det ligger säkert i tiden och det finns säkert en och annan som inte vill identifiera sig med ett kön överhuvudtaget och då ska de väl få slippa det och nu framstår jag väl som både gammaldags och bakåtsträvare men jag gillade det inte. Tyckte bara det kändes störigt OCH lite pretto. Fast det var väl en petitess i det stora hela. Den här boken får tre Shakespearepjäser av fem möjliga.