Dolt i mörker

Har läst Dolt i mörker av Elly Griffiths, den nionde (tror jag) boken om rättsarkeolog Ruth Galloway och hennes inte helt okomplicerade förhållande till/med kommissarie Nelson. Ä-L-S-K-A-R de här böckerna, karaktärerna, miljöerna, intrigerna så mycket att jag på riktigt blir lite deppig när en bok är slut och man måste vänta minst ett år till nästa kommer. Och tänk om Elly Griffiths får skrivkramp eller tröttnar och vill skriva andra böcker? Det får helt enkelt inte ske!

Den här boken var upplagd ungefär som övriga, dvs någon hittar lite gamla ben, Ruth och polisen kopplas in, brott som är lite löst knutna till denna fyndighet begås eller uppdagas och så får man följa polisarbetet (där även Ruth lyckas få ha ett finger med i spelet) parallellt med vardags- och familjelivet hos Ruth, Nelson, Michelle, Judy, Cathbad, Clough, Cassandra, Tanya och de andra karaktärerna. Gillar allt! Ska man klaga på något så är det väl att det är lite väl många personer att hålla reda på eftersom det alltid finns en hel drös misstänkta också förutom det fasta persongalleriet (som byggs ut mer och mer i takt med att karaktärerna gifter sig och får barn). Den här boken får fyra och ett halvt soppkök av fem möjliga. Schas iväg till bibblan och låna.