Igår var det hoppning. GULP upphöjt till tio, skulle jag ha sagt om det för kanske så lite som ett halvår sen. Men det verkar, peppar peppar, som att den värsta hopprädslan har släppt? Ju fler gånger man gör något och det inte går åt helvete desto mindre anledning till oro, antar jag. Nu har vi verkligen inte hoppat några jättehinder, igår hoppade vi en bana som jag tänkte nog var 40 cm, men den visade sig vara 60. Men vad är 60 cm, det är väl lätt C för en B-ponny, typ och detta var ju på stora hästar (eller ja, jag hade ju Bulldozern som faktiskt är en D-ponny på pappret, men ingen skulle nog komma och påstå att det var HÖGT). Men det kändes bra och inte nervöst. Första gången jag hoppade i år var det ett kryss på kanske 20 cm, men det kändes som att det var minst Grand Prix-nivå. Bra att det börjar kännas på andra hållet istället, skulle jag väl vilja säga. Sen räcker det förstås med en tvärnit eller en liten avtrillning så är man tillbaks på ruta ett igen, men den dagen den sorgen.
Breaking news, ska byta grupp IGEN. För ett tag sedan började jag ju sondera terrängen och fick rätt så omgående napp och allt var frid och fröjd och vi skulle börja där nästa vecka. Blev dock uppringd av min ridlärare häromdagen och fick höra att vi, jag och min dotter, "var så pass duktiga att vi kunde gå i en 4:a" (som är högsta nivån). Så det ska vi göra efter nyår! Rätt så raskt marscherat från att ha varit en extremt mesig återvändare i början av året. Nu tror jag helt ärligt att det inte direkt handlar om att vi skulle vara så djävla outstanding (i alla fall inte jag), utan mer om att folk som slutar har en tendens att göra det när terminen slutar, och då ska det flyttas runt lite på de som är kvar så att det ska bli lite jämnare fördelning i grupperna. Dock: det kunde ju hetat att "vi tycker kanske att en 3:a är lite för svår för er, så..." så man får ju vara glad för det lilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar