Min plan idag var: sitta i trökiga jobbmöten på förmiddagen, susa hem och jobba hemifrån resten av dagen för att kunna ha ett öga på tax med (eventuellt) magknip. Den planen sprack, kan man väl säga. Första mötet drog ut på tiden och plötsligt var det lunch och tro då för all del inte att folk (delvis samma personer skulle vara med på andrs mötet) hade med sig lunchlåda som kunde mikras lite snabbt och enkelt utan nähä, då skulle det gås iväg för att äta och innan alla var samlade igen hade det gått femhundra år. Hetsade igenom möte #2 men det gick ändå inte så snabbt som jag hade önskat. Kände mig som en bödel när jag vroooomade hemåt i ilfart och förväntade mig KAOZ. Eller åtminstone ett golv som skulle få skuras från diarrépölar och/eller spyor. Möttes dock endast av två synnerligen ystra taxar som hade bäddat ner sig själva med min snyggaste fleecefilt och var synnerligen nöjda med det. Hoppas det förblir så nu. Möttes såklart även av gubbhunden Boris, men han gör inte så mycket väsen av sig precis. Taxarna är mer ÅH MATTE VAD ROLIGT ATT DU KOM OCH ÅH VAD VI HAR SAKNAT DIG OCH VI HAR VAKTAT HELA HUSET ÅT DIG FÖR DU ÄR FAKTISKT BÄST I VÄRLDEN om man så bara har varit ute med soporna, medan Boris nu på sin ålders höst är lite mer återhållsam med glädjeyttringarna.
Aja. Tog med mig flocken ut i trädgården och ägnade ett par svettiga timmar åt att flytta allt ris som vi kvistat från tujorna som fälldes i helgen. I sinom tid ska vi väl hyra ett släp och frakta iväg det till tippen...zzzzz. Nu ligger i alla fall allt i en jättehög vid grinden och inte utspritt i andra änden av trädgården.
Lokaliserade också två överlevande fågelungar som måste tillhört samma kull som de arma stackarna som vi fick slå ihjäl i helgen. De här - det var duvor - satt tillsammans med en vuxen fågel högt upp i en björk. De flög inte - än - men det var nog bara en tidsfråga. Lite sent på året för ungar kan jag ju tycka men det var väl några saktfärdiga föräldrar som inte kom till skott. Inget bo såg jag heller. Tyvärr så har Remus, tax med rätt att döda, lokaliserat tillhållet och han satt så troget under sagda björk och väntade på sitt byte. Hoppas de väntar med flygövningarna tills varken taxar eller katter är i närheten.
Nu: dödstrött. Hade tänkt kolla på ett avsnitt av Happy Valley säsong 2 men orkar nog ej hålla ögonen öppna. På tal om det: ska gå till optikern imorgon, note to self. Hodeladi hodeladi hoppsan vilken dag.
Det bekräftar precis vad jag upplever med „min“ hund, den som jag tar hand om ca en gang i veckan. När jag lämnar henne utanför min närbutik och kommer tillbaka tva minuter senare är hon fullständigt överlycklig, hon kvider, hoppar upp pa mig och beter sig. Har hundar verkligen ingen tidsuppfattning?
SvaraRaderaTacka vet jag katter (samt Boris, gubbar är inte att förakta) som är betydligt mer restriktiva med känsloyttringar. Jag har ocksa svart för människor som ska visa sa jävla mycket känslor hela tiden. Det är väl för fan bara att bita ihop och kämpa pa. Om det inte handlar om dödsfall eller nagot riktigt allvarligt alltsa.
Som med Ribbing som du mycket riktigt papekade. Jag läste med stort intresse hennes spalt varje dag ända tills DN blockerade, vilket var ganska nyligen. Där känner jag ocksa att det var sa synd att hon gick bort, hon behövdes i vart samhälle. Och jag gissar att hon dog för att hon skulle hämta ner finporslinet fran översta hyllan, stod pa en stege och tappade balansen. Ironiskt. Men det är förstas bara en teori, efter att jag läst nyheterna om att det var en fallolycka i hemmet när hon förberedde en lunch för vänner.
Men världen är inte rättvis, och därför är jag övertygad om att det inte finns nagon gud (oavsett religion). Amen!
Annika