Bygga hönshus - an epic movie, part 6

Eller ja. Det här avsnittet skulle kanske snarare heta Bygga hönsgård, för det är vad som har påbörjats i helgen. Hönshuset står där det står. Med tak men utan väggar. Anledningen till det är att min mans kompis var på besök den här helgen, och eftersom den här kompisen är sådär 190 cm över havet så är han ovärderlig när det kommer till att slå ner stolpar som är 250 cm höga.

Såklart gick ju ingenting som på räls och allting tog sjuhundra miljoner år. Inget nytt under solen med andra ord.

Jaha, det stod visst en jättestor tuja-aktig sak i vägen för hönsgården.
Så min man gick iväg och hämtade motorsågen.

Här står min man och coolar sig med motorsågen. Jag trallade på The
Lumberjack Song, gastade TIIIIIMBEEEEEER och släpade bort
alla grenar. Det var mycket jobbigare än vad det lät.
Allt det här tog flera timmar (som jag såklart inte hade räknat med).
 

Här har vi grävt upp en halvmeter gräsmatta. Vår tanke var nog att
vi skulle kunna rulla upp grässvålen och bara peta under nätet, men
eftersom vi har den mesigaste sandjorden i universum så blir det inte
mycket svål att skryta med. Så här fick det skyfflas. Nätet vek vi på
mitten så att 50 cm ligger nedgrävt och 50 cm ska fästas mot stolparna.
TJI FÅR RÄVEN tänker jag. Tänker även att vissa taxar också kommer
att få tji. Är nämligen inte helt övertygad om att taxarna inte kommer
att se de nya familjemedlemmarna som sitt personliga lördagsgodis.
Better safe than sorry som vi säger. De ska inte få så mycket som
skuggan av en chans.


 

Sedan hände detta: Det blev ett HIMLA HALLÅ på taxarna och orsaken
var den här arma stackaren som kröp omkring på andra sidan vårt staket.
Först trodde vi bara att hen hade ramlat ut ur boet, men när vi tittade
lite närmare så hade grannens katt (ej bevisat men starkt misstänkt)
tagit en rejäl tugga ur nacken och det luktade typ kallbrand. En yxa
gjorde slut på lidandet. En halvtimme senare gormade taxarna igen,
och vi hittade unge # 2. Också lemlästad, också stinkande, också den
fick möta yxan och hamna i Nangijala, till taxarnas stora förtret. De
var väldigt villiga att "hjälpa till" med att arrangera den sista färden.
 

Ja, sen var det bara att gräva tillbaks all jord igen. Hade ju kunnat passa på
att begrava fåglarna här, men tror ej att de kommer att få vila i frid.
Här ska jag så nytt gräs och även plantera lite buskar intill nätet, så att
det nedgrävda blir ordentligt förankrat i jorden.  



 

Här står min man och hans kompis och slår ner stolpar. Det föregicks
(GIVETVIS) av en himla massa mätande. Är det något jag har lärt mig
av det här så är det att det inte går att bygga så mycket som en fågelholk
utan att man måste fram med tumstocken minst tjugo gånger innan det
ens är lönt att slå i en spik.

 

Ja, sen skulle jag kunna fylla på med 100 bilder till som föreställer samma sak: Nät som grävs ner. Stolpar som slås ner. För det var vad som blev gjort idag. Har nu en saftig vattenblåsa, stor som en femkrona, i varje hand efter allt grävande. Och det trots att jag använde handskar. Försökte plåstra om mig med Compeed, men hade bara såna för Hallux Valgus och det var väl inte riktigt samma sak som en handflata för det lossnade på tio minuter.

 

Om det här hade varit en film på riktigt så hade det inte precis varit en actionrulle, utan en långsamt och lågmäld berättad historia. Stay tuned för det kommer fler avsnitt.