Beskriv tre människor du mött som på ett eller annat sätt gjort någon form av intryck på dig, utmanade Mirre för ett tag sen, och här fick jag tänka till rätt så länge, för jag tänkte i termer som "förebilder" och liknande, och då tog det stopp ganska så omgående. Är uppenbarligen inte så imponerad av mänskligheten utan tycker nog oftare rent generellt att alla är dumma i huvudet. Det är ju också en form av intryck i och för sig, men herregud, hur skulle man kunna välja ut bara tre personer ur 95 % av jordens befolkning? Men slå er ner vid lägerelden så ska jag presentera tre personer som jag utan inbördes ordning har tagit ett positivt intryck av:
1. JENNY. Jag och Jenny jobbade tillsammans mellan 2006 och 2012, och hon är fortfarande en av mina närmaste vänner. Som kollegor klickade vi med varandra från dag ett och vi var ett helt OSLAGBART TEAM. Åtminstone tyckte vi själva det (tror i och för sig att många andra tyckte vi var ganska jobbiga eftersom vi båda är energiska arbetsmyror som sätter bollar i rullning och får saker gjorda, vilket av någon anledning sticker i ögonen på folk). Men ändå, så himla lyxigt att få jobba med någon som man funkar så oerhört bra med och har så djävla roligt med. Förutom att jobba så har vi tränat för och sprungit både Tjejmil och Göteborgsvarv och Wallanderlopp, vi har pluggat distanskurser, delat hotellrum, gått på loppis och löst samtliga problem som finns i hela världen över otaliga pavor vin. Jenny är en förebild för mig eftersom hon är positiv, energisk och så himla bra på att ge andra cred när de förtjänar det. Hon har varit mitt bollplank och ventil i oräkneliga känslomässiga frågor. När jag tycker saker känns lite motiga och jobbiga så tänker jag Hur skulle Jenny ha gjort? och så gör jag likadant. Det blir nästan alltid bra.
2. INGEGERD. Ingegerd var min lärare i kemi både på Komvux och sedan på högskolan, numera forskar hon på KTH. En otroligt kunnig och karismatisk person som ger uttrycket "att köra sitt eget race" ett ansikte. Ingegerd inspirerade och uppmuntrade mig att söka den utbildning jag sökte (och kom in på), vilket gissningsvis i alla fall delvis har lett till att jag hamnat där jag hamnat idag. Tack, Ingegerd.
3. HÅKAN. Håkan och jag lärde känna varandra på det glada 80-talet, han ingick i min exmans kompisgäng. Ganska snart upptäckte vi att vi hade rätt många gemensamma intressen och så blev det så att vi började hänga mest med varandra istället. Med en rejäl klyschvarning så var han som en bror för mig. Jag har en bror också, han är världsbäst, det är mer bara för att förklara hur vår relation var eftersom vissa människor inte tror att man kan umgås med någon av det motsatta könet utan att ha någon sexuell baktanke. Under årens lopp hann vi med att vara både singlar, och sambo och gifta (men inte med varandra dårå), det har varit ups and downs hit och dit men "vi var alltid de goaste vänner" som Vilhelm Moberg skulle ha uttryckt saken. Det fanns ingen som kunde få mig på så gott humör som Håkan, ingen som var så rolig, så smart, så klok. Håkan var en sån person som ALLA vill ha i sitt liv, en kompis som ställer upp i vått och torrt och i alla lägen och som man kan ringa till och prata om ALLT med, en som stöttar men som ändå inte drar sig för att säga sanningen om det behövs. Jag tror att om det fanns någon som inte gillade Håkan så kan dom ju rimligtvis inte ha haft en enda vän i hela världen.
I januari 2009 satt Håkan och jag och planerade träningen för Göteborgsvarvet, som han tyckte gick ovanligt tungt och trögt. I februari fick han beskedet att han hade en tumör i levern. Två månader senare var han död. Det är så ofattbart och så djävla sorgligt och orättvist det här att snälla människor dör i förtid men de elaka lever i evigheter? Jag saknar honom fortfarande precis varenda dag. Jag har fortfarande inte kunnat förmå mig att radera hans telefonnummer i mobilen. Nu tror jag ju inte på ett liv efter detta, men tänk om det en dag KOMMER ETT SAMTAL FRÅN DET NUMRET? Då är jag beredd att ompröva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar