Sekten på dimön

Har precis läst ut Sekten på dimön av Mariette Lindstein, och vad är det med att alla plötsligt heter Mariette? Min man kommenterade att någon i årets upplaga av Melodifestivalen hette Mariette med ett "men är det ens ett namn"? och då sa jag att ja, det är det, för min kusins fru heter så, men hon är väl typ den enda i hela världen. Sen gick det en dag, och sedan var det nån djävla travhäst vid namn Mariette som skulle delta i något lopp (tror jag i alla fall) och florerade i media på grund av det. Och nu finns det alltså även en Mariette som skriver böcker. Allt inom loppet av en månad. Det ska jag kanske skriva en bok om: Mysteriet med Mariette. Eller kanske inte.

Ja, i alla fall. Det visade sig att bok-Mariette hade ett förflutet inom scientologkyrkan, och har nu alltså utkommit med en bok om en sekt, ej religiös utan lite mer livsstils-hitta-din-inre-frid-ish. So far so good, men jag tyckte ärligt inte att storyn var speciellt bra. Bra hade varit en glidande övergång från allting-är-helt-perfekt-i-vår-sekt till helvetet på jorden, men här skedde det liksom bara från en dag till en annan, utan att det utvecklades eller att någon av karaktärerna reagerade. Så är det kanske i en sekt, vad vet jag, men i min värld går ju en sekt ut på att hjärntvätta medlemmarna, och det var inte heller beskrivet, utan plötsligt var alla bara hjärntvättade utan att man fick veta hur.

Sen var det en hel radda detaljer som jag hakade upp mig på, som till exempel att om man har en stuga långt ut i Tjottahejti som ingen i släkten ens har besökt på sju år, så funkar det liksom inte bara att "hitta och slå på huvudströmbrytaren" så funkar allting inklusive tv:n. För det första är det väl ingen normal som betalar ett el-abonnemang i en kåk som ingen vistas i, alltså borde det inte ha funnits någon ström överhuvudtaget, och för det andra så borde alla vattenledningar ha frusit sönder om kåken stått ouppvärmd i sju vintrar och för det tredje så ärgar och oxiderar elektronik som står i kyla och fukt sönder fortare än man hinner säga "kretskort" och för det fjärde så borde möss ha flyttat in och byggt tio miljoner muskolonier i sängar och soffor samt gnagt sönder allt, inklusive sladdar till nämnda tv. Sen, om någon försvinner från en ö i Långtbortistan så är det väl inte så att det åker ut en polispatrull med hund till personen ifrågas föräldrar som bor någon helt annanstans många mil därifrån, och beordrar hunden att börja spåra efter den försvunna personen? Exakt vad skulle hunden gå på där? Vittring från senaste besöket för tre år sen?

Såna grejer hakar jag upp mig rätt mycket på. Kan ha överseende om det i övrigt är en bra story, men det tycker jag alltså inte att det här var. Den här boken får två Hans Sheike av fem möjliga.