Om handboll, poddar och full frys (utan Stefan & Krister)

Ja, det blir ju mycket handboll nu under VM. Igår hade jag till exempel en massagetid inbokad som jag insåg krockade med Sveriges match. KATASTROF. Eller, det visade sig sedan att 75 % av krocken var under försnacket, så jag missade egentligen bara den första kvarten av matchen och den hörde jag på radion när jag körde hem. Så egentligen missade jag ingenting, för det var Christian Olsson som var kommentator på radiosporten och han är så himla bra. Men man vill ju ändå se det med egna ögon. Hade förvarnat min man om att "när jag kommer från massagen så kommer jag bara att rusa in och sätta mig och kolla på matchen" så det inte skulle bli en scen för att han satt och kollade på något "döspännande" reportage om andra världskriget som gick i repris för femtioelfte gången på History Channel. Inte för att vi brukar tjafsa om vem som ska se vad på tv, men det hade ju varit trist om vi skulle ha premiär på det igår på grund av en handbollsmatch. Ja, i alla fall. Jag kom hem, parkerade bilen och älgade in i vardagsrummet, fäste blicken på tv:n och såg män och en boll på en plan. Blev nöjd. Det tog flera sekunder innan jag fattade att det var Danmark-Ungern-matchen som min man satt på för att skoja till det. Jeteroligt. Ja, men sen ordnade det ju upp sig på alla plan. Men Danmark åkte ut! Och Tyskland åkte ut! Istället blev det helt otippat Ungern och Qatar som tog sig vidare till kvartsfinal. Det här är nog det konstigaste handbollsmästerskap jag har sett (och jag har sett många).

Mellan matcherna läser jag boken Bränd himmel av Gilly MacMillan. Har inte läst ut den än, men fy farao vad spännande och bra skriven. Återkommer med recension vad det lider.

Har även fattat grejen med "poddar". Alla djävla människor lyssnar ju på poddar både avigt och rätt verkar det som, och det har känts som att jag är den enda i världen som inte gör det. Lyssnar på gamla radioprogram i SR-appen, det är väl det enda, men det känns ju inte som en "podd" direkt? Och för ett tag sedan hörde jag någon reklam om någon podd som avslutades med "blablaha, finns där poddar finns", som att det var någon djävla självklarhet i stil med att mjölken står i kylskåpet. Fick fråga min dotter var poddar fanns. Det visade sig att de fanns i en app som hette Acast*.  Nu har jag laddat ner den och igår tog jag en promenad och lyssnade på en podd SOM EN MODERN MÄNNISKA. Kändes helfränt.

I övrigt undrar jag hur två personer i ett hushåll kan lyckas fylla två frysar så till den milda grad att det inte ens går att peta in någonting i storleksordningen halvliters glasspaket utan att behöva pussla och stuva om. Herregud, när barnen var små bodde vi i en lägenhet med en sån där kombinerad kyl-och-frys som är standard, men där kan man ju mer förstå att den halva frysen alltid var knökfull. Men två personer? Två hela frysar? (Eller okej, en och en halv - den nedre halvan av den ena frysen innehåller blod och klövar till taxarnas viltspår och även om jag brukar skoja ibland att "hemma hos oss vet man aldrig vad man får till middag, en fläskfilé eller en hjortskank" så ligger de alltså i sina separata lådor där ingen mat förvaras), men ändå. Nä, men det här duger inte. Nu har jag tröttnat och beordrat operation "äta ur frysen". Förra helgen hittade jag tre choritzo som blev över från någon grillning i somras, de skivade jag och fräste upp och gjorde någon slags gulaschsoppa på. Igår tog jag ut fyra små burkar märkta olika varianter av "köttgryta" och blandade ihop dom, det blev oväntat gott. Idag ska "Allt om mat" komma för att göra ett reportage om mig eller nehej, det skulle de visst inte alls det. Aja. Ser fram mot en lite tommare frys. DAGENS I-LANDSPROBLEM.


* För Android. Ajfon-användare har någon annan app som tydligen finns installerad och klar i luren. Varför har inte Android fixat detta utan förnedrar en så man måste fråga "var poddar finns"? Va? Va? Va?