Med i matchen

Igår åt jag jobblunch med en danska och en norska och en svenska (och så Bellman, får man ju alltid ryggradsmässigt lust att fortsätta en sådan mening). Norskan och jag känner varandra hyfsat bra, danskan har jag i princip bara haft lite sporadisk mailkontakt med under årens lopp, och kanske träffat någon gång som hastigast för sådär fem år sen eller så.  Hur som helst så frågade jag norskan, för vi har pepp-chattat med varandra på Facebook nu under VM, om hon skulle hinna hem till MATCHEN, alltså kvartfinalen mellan Norge och Kroatien ikväll, och ja, det skulle hon och så sa vi något om att Kroatien blir en tuff nöt att knäcka. Då vaknade danskan till liv och fattade vad vi pratade om, och gav mig en riktig box på armen och nästan röt att VI SNAKKER IKKE HÄNDBÅL NO.

Hahahahaha, snacka om dålig förlorare! Till och med Mikkel Hansen sa ju att nä, men är man inte bättre så förtjänar man att åka ut. Fast han ville kanske också bräka att VI SNAKKER IKKE HÄNDBÅL NO till journalisterna efter förlusten mot Ungern, men man får väl anta att han är mediatränad. Nu var det väl kanske inte etthundra procent allvar, det som danskan sa, men i alla fall minst nittio. Vi enades i alla fall till slut om att vi skulle visa lite skandinavisk solidaritet och heja på Norge. Om inte annat så för att ALLA som slår Kroatien borde få någon form av medalj, det är sen gammalt.