Mamma är bara lite trött

Efter att ha läst Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer, som jag gillade jättemycket, kastade jag mig med liv och lust in i Mamma är bara lite trött av samma författare. Blandade först ihop den med en annan bok och trodde att den skulle handla om en som hade alkoholproblem och väntade hela tiden på att huvudpersonen i ren desperation skulle ta till flaskan. Men det hände ju aldrig, utan den här boken handlar om en som går in i väggen. Halva boken handlar om Minnas stressiga liv med småbarn och lärarjobb och horder av uttalade och outtalade krav från jobb, vänner, omgivning och sociala media. Alltså, jag kände på riktigt hur mitt eget blodtryck stegrades bara av att läsa, och jag kom på mig själv med att skrika i huvudet: MEN SÄG NEJ NÅGON GÅNG DÅ! Men det gjorde aldrig Minna, och så brakade hon in i väggen så det bara visslade om det, och fram till den punkten sträckläste jag i princip. Men någonstans där tappade berättelsen både tempo och handling, och det är kanske ett medvetet val från författaren för att demonstrera hur oöverstigligt jobbigt och meningslöst allt kan kännas när man är i den situationen (tror jag i alla fall). Men jag tyckte inte den andra halvan av boken var något vidare. Man får följa Minna när hon ska arbetsträna och ta sig tillbaka, men den delen av berättelsen griper liksom inte tag utan känns mest tråkig (och det kanske också är meningen?), karaktärerna känns inte så trovärdiga och slutet kändes inte som något riktigt slut och, tja, nä, jag blev lite besviken faktiskt. Den får bara tre adrenalinpåslag av fem möjliga.



Nu läser jag Skynda att älska av Alex Schulman. Alla har ju hyllat hans Glöm mej, men den fanns inte som e-bok så jag laddade ner den här istället. Och den är väl okej så här långt. Kanske lite väl omständlig, jag bryr mig liksom inte om exakt varenda detalj på inredningen i deras sommarhus, eller exakt vartenda barndomsminne därifrån, men den tar sig kanske så småningom? Den som läser får se.