Ragnarök

I helgen som gick såg vi filmen Ragnarök, en norsk produktion av rätt så undermålig handling om ni frågar mig. Den var så full av klyschor och stereotyper att den nästan (men bara nästan) blev rolig.


(((SPOILER ALERT)))

Ja, det började med att man fick se vikingar stå och hänga vid någon sjö och ordna med att de skulle skicka ut en bagge på en flotte, något slags offer fattade man det som, och sen dök det upp något FRUKTANSVÄRT och man kunde förstå att alla utom en blond tjej dog. Sedan förflyttades storyn raskt till nutid, där det var en arkeolog som vigt sitt liv åt att tolka runor som var så listigt placerade att ingen utom just han förstod att det faktiskt var ett dolt budskap från DROTTNING ÅSA (som var den blonda bruden) om att Ragnarök var nära förestående. Typ. Ja, så fick man veta att hans fru hade dött några år tidigare och han var ensamstående pappa till två barn, en butter tonårstjej och en lite lillgammal son i kanske nio-tioårsåldern, som han naturligtvis försummade hela tiden. Så dök ALLAN upp, en klämkäck gutt, också arkeolog, som hade gjort ett stort arkeologiskt fynd i Nordnorge, en sten med runor på som båda två genast började kreta med en metallpinne på (inte så arkeologiskt om ni frågar mig) och så kom de på ett vä-hä-häldigt långsökt sätt på att OJ, DET HÄR ÄR EN HEMLIG KOD och vips visste de var de skulle leta efter och var, på en gammal rysk militärbas långt upp i Tjottahejti i norra Norge. Och så blev det knot med ungarna, för de ville ju absolut inte åka på någon himla arkeologisk expedition på sin ferie, men övertalades motvilligt. ALLAN dök upp med sin "assistent", som spelades av hon som spelar Saga Norén, länskrim, Malmö, och sen var det en butter "vägvisare" som man fattade direkt att han skulle dra som en avlöning (vilket han mycket riktigt också gjorde).
Ja, för att göra en lång historia kort så hittade de en massa fynd från vikingatiden, och den lilla ungen hittade ett ägg i storleksordningen rubgyboll som han tog med sig. Och så låg de där och kurade i hytten - ungarna och "Saga Norén", för som ensamstående kvinnlig assistent till en viktig arkeolog så var det ju inte bara givet att hon skulle ta hand om barnen utan även LÄNGTA efter att göra det, eftersom det på film uppenbarligen måste vara något fel på en kvinna som lever ensam. "Det där med familjer är nog ingenting för mig", svarade hon på frågan om hon inte hade några egna barn, och så såg hon sådär klädsamt ledsen ut eftersom det är en naturlag för kvinnor att längta efter man och barn. På film. Ja, i alla fall, det där ägget kläcktes och ut kom en avkomma till självaste MIDGÅRDSORMEN, och den var ju liten och gullig, men STORA JÄTTEFARLIGA MIDGÅRDSORMEN som framlevt sina dagar på botten av en sjö ända sedan DROTTNING ÅSAS dagar härsknade till, och så följde en helt osannolik kurragömmalek i någon rysk militärbunker där det visade sig att ALLAN tänkte sno med sig juniorvarianten av MIDGÅRDSORMEN och göra sig ära och berömmelse med densamma, men såklart strök han med för det gör alla onda och äregiriga människor i den här typen av filmer, och sen slutade alltihop med att arkeologpappan (minns inte ens hans namn) under dramatiska omständigheter överlämnade bebisormen till MODER MIDGÅRDSORM som då förstod att arkeologpappan var En God Människa och återvände till sitt revir utan att döda och lemlästa och sluka de här människorna som måste ha varit de första som satt sin fot där på ett halvsekel, så man tycker ju att MIDGÅRDSORMEN skulle vara rätt svulten vid det här laget, men hon kanske livnärde sig på plankton och en och annan fisk, vad vet man? Ja, och sen blev arkeologpappan och "Saga Norén" ett par och levde lyckliga med hans barn i alla sina dagar. THE END.