Flugornas herre kunde väl göra någon djävla nytta?

Det mest irriterande ljudet i hela världen måste vara: fluga som studsar mot glasruta. Endast amerikanska burkskratt på tv tangerar samma nivå av ljudmässigt framkalkad irritation. Men ljudet av surrande flugor får mig att börja irra med blicken efter ett lämpligt mordvapen.

Jag är uppvuxen på ett lantbruk, och vad folk som romantiserar livet på landet i allmänhet inte känner till är att där det finns lagårdar och beteshagar med djur, där finns det också KOPIÖSA mängder flugor. Så jag borde ju vara extremt härdad, men jag tycker min toleranströskel bara sjunker för varje fluga som råkar förirra sig in genom ett öppet fönster. Och det är, relativt sett, inte så många. Trots att vi bor grannar med en kohage, men den är så stor och kuperad att det kan gå veckor utan att man ser ett endaste nötkreatur. Sen en kväll kastar man en förströdd blick ut genom fönstret och håller på att få en hjärtattack för att det plötsligt står några orörliga bleka skepnader på andra sidan tvättstrecket. Eller så är man ute och ska slänga lite matrester i komposten en kväll och hör någonting som andas tungt någonstans i mörkret i ens relativa närhet. Men det är alltså bara en uppsättning Charolais som jobbar för att hålla landskapet öppet och flora och fauna i mångfald. 

Flugfaunan kunde jag dock vara utan. Även om jag vet att de gör nytta så gör de INGEN DJÄVLA NYTTA I MINA FÖNSTER. Sådär, nu är det sagt.