Elweroth

Oj, här var det bloggtystnad. Känns inte som att jag är ensam om det (om man inte är en såkallad proffsbloggare förstås, som skiter ur sig det ena menlösare inlägget efter det andra om hur fantastisk eller snygg eller praktisk den och den produkten eller plagget är som ni kan köpa HÄR), det finns väl en gräns för hur många sociala media man orkar hålla igång parallellt och det är väl enklare att knappa in några rader på Facebook eller Instagram istället för att producera ett textsjok i en blogg. Tyvärr. Gillar text mer än folks krystade statusuppdateringar om hur perfekt allting är.

När jag åkte till Stockholm för ett par veckor sen så lyssnade jag på "Veckans tips" på Spotify. Och Spotify gav mig bandet Elweroth som sen mer eller mindre har gått på repeat sedan dess. När man var ung rebell och inte hade något annat för sig än att hänga på konserter och kopiera blandband så upptäckte man ju ny musik hela tiden. På senare år blir de där WOW-upptäckterna (och med detta menar jag alltså inte World of Warcraft) av någon anledning alltmer sällsynta. Kanske beror det på att man har blivit gammal och lat och bekväm och inte orkar åka på festivaler och tycker det är jobbigt att trängas med folk på konserter. Folk köper ju inte heller skivor längre, så det är aldrig någon som ringer för att berätta att de har köpt Iron Maidens nya platta och det är då inte heller rimligt att föreslå att man träffas enbart för att lyssna på den. Som man gjorde förr.

Så en ny musikupplevelse är faktiskt värd att blogga om. Som jag gör nu. Så, om ni gillar lite lågmält ledsen musik lite à la tidig Winnerbäck, så marsch pannkaka in på Spotify och sök upp "En näve smärta" och ENJOY. Det är en order.