Skolk!

I helgen bestämde jag mig för att inte öppna en bok, åtminstone inte som handlar om PEDAGOGIK eller DJURHÅLLNING, två ämnen som jag är rätt så less på just nu. Eller nä, djurhållningskursen är väldigt intressant, men too much. Den går verkligen på djupet, så att säga, vi är liksom inne på hur man bedömer hullet på en guppy. Och det är ju bara EN ynka djurart. Fatta vad mycket förordningar det finns som reglerar allt möjligt, och ändå tycker jag inte att djuren har så jättehög status i Sverige. Jämfört med många andra länder är det såklart bra, men objektivt sett inte mycket att hänga i julgranen faktiskt, framför allt för att det inte finns resurser att se till att denna mastiga lagstiftning efterlevs och därför kan ju folk behandla sina djur hur illa som helst utan att det blir några direkta efterräkningar att tala om.

Ja, nu kom jag väl ifrån ämnet lite. Bestämde mig alltså i fredags för att ha en pluggfri helg eftersom det känns som att jag har suttit och slavat med massiva faktaspäckade texter, inlämningsuppgifter, hemtentor, seminarier, grupparbeten och fan och hans mormor varenda lediga sekund sedan typ i julas. Det duger ju inte. Någon gång måste man få vara lat också. Det har jag varit den här helgen, bortsett från att jag tillbringade halva lördagen och halva söndagen på fälten och i skogen på diverse hundaktiviteter. Men den andra halvan tillbringades på sofflocket. Har kollat ikapp på Vinyl och Springfloden. Har sett de två första avsnitten av nya svenska säsongen av Biggest Loser, plus två av tre avsnitt av Det mest förbjudna. Och kanske något mer som jag har glömt.  Det kändes välbehövligt, fast nu har jag förstås lite dåligt samvete för att jag inte har pluggat och det känns nästan som att jag har skolkat. Men det får man ta med jämnmod.

Har börjat träna uppletande med Hilding. Det går ju SÅDÄR, kan man ju säga. Remus är ju en jaktidiot av gigantiska mått så honom kan man inte ha lös, åtminstone inte under såna former att han ska skickas iväg på egna uppdrag. Med en sådan frihet kommer han lika säkert som amen i kyrkan att hitta på alldeles egna projekt som innefattar någon form av jakt. Hilding har dock inte samma jaktlust, så honom har jag börjat träna lite smått. Hemma springer han gladeligen och hämtar grejer som man gömmer, men nu fattade han verkligen I-N-G-E-N-T-I-N-G och bara "vadå, vi är ju i skogen, då ska man väl spåra, ta bort dom där larviga grejerna nu" och så lufsade han iväg med nosen klistrad i backen. Igår provade vi på fält och då gick det lite bättre och han kunde till och med förmås att springa och hämta en vante som kastades fem meter in i rutan...tills den hamnade bakom en grästuva och han inte hade synretningen längre. Där tog det stopp, men skam den som ger sig. Har nu fått tipset att sätta på honom ett tjänstetecken så att det ska bli en tydlig signal vad som förväntas. Dör sötdöden när jag tänker på en lufsig taxkorv med SBK-tjänstetecken, och har nu beställt ett för dyra pengar eftersom de billiga märkenas minsta storlek var tänkt skulle passa ungefär "liten bordercollie eller kelpie", så jag fick beställa på ett riktigt proffsställe där de hade XS i sortimentet. "Det är ju jättelätt att sy ett själv" hördes flera röster ur hundbekantskapskretsen, men yours truly hade etta i syslöjd och har inte direkt förbättrat sina färdigheter sedan dess, men det var ju lätt att konsumera sig ur den krisen.

Ja, och sen tog den här skolkiga helgen slut. Det gick väl ändå onödigt fort?