Hungerspelen

Gubbhunden Boris har lagt sig till med en ovana. I hela hans tolvåriga liv har det hetat om honom att Boris tar inte mat, man kan lämna vad som helst framme för han rör det inte. I praktiken har det här varit ett väldigt enkelt sätt att leva eftersom taxarna rent fysiskt inte når vissa grejer. Soffbord och köksbord kan de äntra med hjälp av list, vilja och nära placerade stolar eller soffor, men diskbänken rår de inte på.

Så där låg laxen och tinade. Och en dag kom gubbhunden på att det gick alldeles utmärkt att ställa sig på bakbenen, riva åt sig en handduk i vilken det låg bröd och på så sätt få både brödet och fiskarna rätt ner i gapet. Inte till att mätta femtusen, men dock en rätt stor hund. Och på den vägen är det nu. Går ej att ha något ätbart framme överhuvudtaget. Diskbänken är numera blockerad med en stol, men i morse snokade han genom en träningsväska och hittade en påse hundgodis som han slet sönder och tuggade i sig i sin relativa ensamhet. Så nu måste man TÄNKA PÅ DET OCKSÅ.

Dagens i-landsproblem är härmed presenterat.