fredag 15 januari 2016

Killar som tafsar

Jamen det var väl FAAN vad det finns gott om proxykränkta vita män som nu sätter ner en vredgad fot i backen angående de sexuella trakasserier mot kvinnor som på senare tid uppmärksammats bland annat på festivaler. Hörde en polis på radion som pratade om den här festivalen i Stockholm där unga tjejer hade blivit utsatta för "knuffar och tafsanden", och man känner lite trött och vredgat att WHAT ELSE IS NEW? Ja, precis sådär bitter är jag i den frågan, för enligt min (och här vet jag att "många med mig" tyvärr har samma) erfarenhet så har vissa karlar betett  sig så ungefär sedan Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Det är förbanne mig inget nytt under solen som per automatik ska associeras med aktuella flyktingströmmar och kvinnosynen i andra kulturer, det säger jag bara.

Jag växte upp långt, LÅNGT ute på vischan, där fanns inte en enda invandrare med undantag från ett par syskon som var adopterade. Gick i en liten gullig rödmålad byskola i låg- och mellanstadiet där alla kände alla, gick i ett något större högstadium i den närmaste "staden", fortfarande inte större än att man kände de flesta åtminstone till namnet och definitivt inte så stor att man på något vis var anonym. Ja, hur som helst så var det även i denna helsvenska och lantligt idylliska miljö vardagsmat för tjejer att bli knuffade och tafsade på. På rasterna, i korridorerna, i matkön, och sen ska vi väl inte snacka om i idrottshallen, och då hade vi ändå inte gympa tillsammans med killarna på högstadiet (vilket jag minns att vi tyckte skulle bli SÅ DJÄVLA SKÖNT eftersom det på mellanstadiet inte gick en enda gympalektion utan att det var någon som höll på att slita och dra i ens lilla gympadräkt med volang i midjan eller försökte dra ner ens byxor). Det fanns lås på dörrarna till omklädningsrummen, men folk sprang ju ut och in hela tiden och ett tu tre så stormade det in ett gäng bröliga tonårskillar och slet i handdukar och vrålade om fitta och knulla. Och okej, kom det någon lärare då så blev de ju utkörda, så helt laglöst land var det ju inte (men å andra sidan drog samtliga lärare som en avlöning så fort lektionen var slut och återfanns sedan i lärarrummets cigarettrökdimmor).

Och allt detta var liksom helt accepterat, ett naturligt inslag och det blev mig veterligen aldrig några efterräkningar. Om man beklagade sig för lärare eller föräldrar så fick man nämligen höra att åja, du har säkert gjort något för att uppmuntra dom, och den som ger sig in i leken får leken tåla, eller: jamen det är bara deras sätt att visa att de gillar dig (och jag varnar, DON'T GET ME STARTED ON THIS för då svarar jag inte för följderna). Det var bara att bita ihop och uthärda liksom (alternativet "slå tillbaka" gjorde att man blev klassificerad som "den där bråkiga tjejen" och DET skulle däremot åtgärdas). Och då ska vi inte tala om hur det var när det var alkohol inblandat, herregud man fick ju i princip löpa gatlopp för att freda sig.

Och nej, jag vet att detta inte handlar om alla män (och inte heller om alla kvinnor). Men att få det till att det skulle vara något nytt och att det har med främmande och kvinnofientliga kulturer att göra köper jag fan i mig inte. ICKE. Då är vår kultur också främmande och kvinnofientlig i såna fall. Och det är inte precis så att man jublar bara för att de där svettiga nävarna som klämmar till om ens pattar tillhör en blåögd lintott om nu någon trodde det.


En bild kan för övrigt säga mer än tusen ord:

Som vanligt  vet jag inte var jag har hittat den här bilden.
Källa: snodd på internet alltså.



2 kommentarer:

  1. Bra rutet och jag hållet med! Det har varit PRECIS likadant sen min barndom som också utspelade sig på iandsorten, fast på femtiotalet.

    SvaraRadera
  2. Håller helt och hållet med!

    SvaraRadera