Hail, hail

Ja, här händer det som synes inte alltför mycket. Semestern är fetslut och det är all work and no joy för hela slanten. Får slängar av existentiell ångest fastän jag gillar mitt jobb, men ibland är det bara typ: ÄR DET VERKLIGEN DET HÄR JAG SKA/VILL GÖRA I RESTEN AV MITT LIV? och i våras försökte jag bota det genom att anmäla mig till en distanskurs i pedagogik. Oklart varför, men kunskap är makt, eller nåt. Nu har jag i alla fall blivit antagen och har fått en litteraturlista lika lång som denna sommarens totala antal regntimmar. Det vill säga: jättelång. Ja, vi får väl se hur det här kommer att gå då.