Jesus vad tiden skenar iväg. Snart har halva 2015 passerat känns det som. Eller det var kanske att ta i, men ändå. Maj. Det är liksom inte februari inte.
Har varit på två släpp den här helgen. I fredags var det lemursläpp i Ystad djurpark. Det var festligt. Lemurerna var många och glada och klättrade och hoppade, en del hade yttepyttesmå ungar hängande och dinglande som någon exklusivare form av handväska med pyttesmå randiga handtag/svansar i storleksordningen piprensare. Sött så att man kunde gå åt. Såg även en bomullshuvudtamarin-unge som var så göllig att jag lätt hade kunnat smussla ner den i fickan och ta hem, samt ett alpackaföl som jag planerade att kidnappa och ha hemma i trädgården. Men jag lyckades besinna mig.
Idag var det kosläpp här hemma. Det var mindre festligt. För det första var korna försenade så alla fick stå rätt upp och ner och hänga i 45 minuter, det här var alltså inget sånt där gigantiskt och organiserat kosläpp med entré och korvgrillning så då får man kanske ta att det inte klaffar (även om JAG, planerings-Hitler, muttrade om att det vet man väl att det alltid tar längre tid att lasta än man tror). Det var mest bara träligt att stå där och glo. Sen när korna väl kom hade de åkt dit på en vagn och var väl rätt så blasé. De dönade av och försvann i rätt tung men ändå rask galopp nerför backarna och det hela var väl över på en halv minut. Men ändå. Den biten var ju ändå trevlig. Och ja, sen ska det ju alltid komma någon viktigpettrande glädjedödare och påpeka hur synd det egentligen är om korna som tillbringar si och så stor andel av sitt liv inomhus, och det som man upplever som trevligt med kosläpp i själva verket manifesterar ett väldigt djurplågeri, för hur skulle det se ut om någonting bara var gemytligt och trevligt hela tiden? (Obs, betyder inte att jag tycker det är ok att kor står inomhus jämt och samt. Men för det kan man väl få tycka att det är lite mysigt när man ser dom krumbukta omkring i hagen för det?)
Så nu har vi kor som granne igen, fast inte jämt för hagen är stor och det kan gå dagar utan att man ser dom. Femton stycken Charolais är det i alla fall, kor, kalvar och en tjur. Ibland dyker de upp precis vid tomtgränsen om nätterna. Står där som stora bleka skuggor och idisslar fridfullt. Det är då jag tycker lite synd om alla som bor i städer och inte får vara med om detta.
Annars var det ju gött med en extra ledig dag den här helgen. Och om två veckor är det Kristi Himmelsfärd och då ska jag vara ledig på klämdagen. Man kan ju inte annat än att älska våren, om inte annat för att den bjussar på så mycket helger.
Har sått sallad, persilja, mangold och nån asiatisk bladgrönsak som jag har glömt vad den heter. Funderar på att flytta några pallkragar och trycka ner lite bönor i dom. De senaste åren har mördarsniglarna ätit upp exakt varenda djävla böna jag har sått på friland, och eftersom frilandet har varit den del av tomten som gränsar till de onda grannarna Tengil och Katla så har närvaron där varit minimal. Och så kommer det att vara till den dagen de flyttar eller dör, vilket som nu inträffar först. Har de inte bättre för sig än att gnälla för att de inte gillar att man odlar i pallkragar (oklart varför, men de gillar ju ingenting som någon annan nu levande varelse gör) så bjuder jag nu dom på den förträffliga utsikten av pallkragar där det enbart växer ogräs samt ett potatisland som ligger i träda. ENJOY som vi säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar