"You can't kill the boogieman"

Jaha, här står blogginläggen som spön i backen. Not. Har inget att skylla på förutom allmän lathet tror jag. Och så har vi plöjt säsong 4 av Game of Thrones. Vi fick ju HBO gratis en månad av Telia som plåster på såren för att några skitkanaler försvann under en veckas tid. För första gången i världshistorien är vi, slöfockarna som alltid väntar tills tv-serier har släppts på dvd-box och sen tills boxen är på extrapris, I FAS, i det här fallet till premiären av säsong 5. Vi borde ha suttit andäktiga framför tv:n, men eftersom allt som börjar efter 21.00 en vardag är ett big no-no i Familjen Sömn så blev det inget med det. Att kolla på presentationen av årets deltagare i Bonde söker fru (som sändes den mer humana tiden 20.00) var ju en något klen ersättning för GoT, men är man mån om och beroende av sin skönhetssömn så är man.

I helgen kollade vi på Halloween. Den gamla klassiska skräckfilmen från 1979 i regi av John Carpenter och med Jamie Lee Curtis i huvudrollen. För att uttrycka sig milt kan man väl påstå att tidens tand har tuggat ganska skoningslöst på denna produktion. Det var knappt man hoppade till ens en gång. Och handlingen var ju helt djävla ologisk. Först har vi Michael Myers, en 6-årig psykopat som skoningslöst slaktar sin barnvaktande syster med kniv, oklart varför. Han hamnar på anstalt, där sitter han i 15 år. Sen ska han förflyttas till en annan anstalt, också oklart varför, och de som ska göra det åker dit en mörk kväll i ösregn (såklart), och av någon outgrundlig anledning örlar psykfallen planlöst omkring innanför staketet i mörker och ösregn, som boskap ungefär, och medan någon doktor fumlar med grinden så lyckas den vuxne Michael Myers smita. Upp på taket på bilen och sedan tar han sig raskt in i denna, puttar ut fångtransportören och vips ser man bara baklyktorna när Michael lämnar anstalten, mörkret och ösregnet bakom sig för att ge sig ut på en ny slaktarturné. Väldigt oklart hur det kommer sig att Michael Myers, som enligt uppgift i princip varit helt katatonisk de senaste 15 åren, har lärt sig köra bil som en professionell rallyförare, men det är väl detaljer som man inte ska haka upp sig för mycket på, men hur som helst. Tillbaka till hemmet ska han i alla fall, och i närheten av detta bor Jamie Lee Curtis' präktiga rollfigur, hon är plugghäst som gärna sitter barnvakt vareviga kväll eftersom hon inte har någon pojkvän = inget liv (tydligen). Annat är det med hennes slampiga kompisar som både hånglar och dricker öl, men de får ju också vad de förtjänar så småningom.

För Michael Myers travar raka vägen iväg till sin systers grav, snor hennes gravsten och bär iväg med den hem till någon av de här husen där det inte finns några vuxna utan bara barnvaktande tonåringar med längtan efter det köttsliga, han lägger gravstenen i en säng (även oklart hur Michael Myers kan vara så in i helvete STARK när han har varit katatonisk i 15 år, han borde rimligtvis vara helt djävla förtvinad i musklerna, men logik och skräckfilm går ju inte alltid hand i hand). Under tiden ser man en av de slampiga kompisarna låta ungen hon passar sitta och titta på skräckfilm på tv medan hon sladdrar i telefon och poppar popcorn, vilket tar en halv evighet och sedan råkar hon lägligt nog slabba smält smör över hela sig och måste då ge sig ut till familjens tvättstuga, som av någon outgrundlig anledning ligger i ett annat hus långt bort i trädgården, och under tiden har Michael Myers letat upp och oskadliggjort familjens schäferhund och sen tror man att det ska ske ett mord i den här avlägset belägna tvättstugan eftersom lyset inte funkar och dörren går i baklås och gud vet allt vad som händer medan den slampiga kompisen skuttar omkring endast iförd en herrskjorta, men allt går bra ända tills hon dumpat ungen hos Jamie Lee Curtis och ska åka iväg och hämta sin pojkvän för att iscensätta lite synd och omoral, men då kommer Michael Myers in i garaget och sätter stopp för såna dumheter genom att ha ihjäl henne lite snabbt. Sedan bär han iväg henne över gatan, blir sedd av en unge men naturligtvis inte av någon vuxen (a k a highschoolstudent) och placerar henne i en säng där syrrans gravsten redan ligger, lite symboliskt och stämningsfullt sådär.

Sedan går jakten och slakten vidare, som en målsökande missil söker Michael Myers upp Jamie Lee Curtis' rollfigurs omoraliska vänner som har sexat och druckit öl i andra människors sängar, och dödar dom också, och sedan är turen kommen till Jamie Lee Curtis själv. Som dock inte är mer handfallen än att hon flinkt dödar Michael Myers med en strumpsticka (det har sina  fördelar med att vara Präktig Tonåring, någon som har försökt döda en galen psykopat med en ölburk eller en haschpinne, NÄ JUST DET), men som alla vet: You can't kill the boogieman, så efter en liten stund har Michael kvicknat till och så är dödsjakten i full gång igen och den här gången stänger Jamie Lee Curtis in sig i en garderob, som ser ut att vara gjord av billig spånskiva men som är förbluffande motståndskraftig mot den övernaturligt starka Michael Myers, men till slut tar han sig in men då har den handlingskraftiga Jamie Lee Curtis tillverkat ett mordvapen av en metallgalge och så är Michael Myers nere för räkning IGEN, och man tycker ju att Jamie Lee Curtis borde ha lärt sig You can't kill the boogieman-läxan, men nähädå, hon släpper galgar och Michael Myers stora blodiga förskärare som hon snappat åt sig i stridens hetta, och går därifrån i slow motion, skickar iväg ungarna som hon barnvaktar till någon granne och tja, sen kommer Michael Myers studsande för tredje gången, men då dyker det upp någon slags doktor, som var med och skulle hämta Michael Myers på den här anstalten från början, och skjuter några välriktade skott så att Michael far som en vante över något balkongräcke och ligger till synes död på gräsmattan, han har ju både blivit genomborrad av knivar, galgar och nu pistolskott så man borde kunna andas ut, men när de tittar efter är han inte kvar, eftersom alla utom de som är med i den här filmen vet att you can't kill the boogieman, vilket sådde frön till de uppföljare som orsakade mardrömmar hos tonåringar och ett stadigt klirr i kassan hos videohandlare världen över under 1980-talet.

Ja, det var ju inte precis i klass med Game of Thrones, även om folk dör som flugor där med. Det som är jobbigt med den serien är, att till skillnad från till exempel Sagan om Ringen, där man vet att även om Aragon och Legolas och Gimli och dom så har hundra miljoner orcher och uru-khaier och Sauron och Saruman och all världens samlade ondska emot sig och bara ett litet fjuttigt avbrutet svärd att slåss med så klarar de sig alltid ändå. Men i GoT så kan vem som helst dö när som helst. Även om de är goda. Det gör det ju lite jobbigare. Ser dock ändå fram mot den femte säsongen som vi väl ska avnjuta på HBO Play idag.